2348879 GL0991 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april 1997/98 91 1998-04-16 00:00:00 Barnfrågor 59C5CC4F-E0E1-478D-A66E-F10C200DDBD6 265 THOMAS JULIN (mp) mp Herr talman! I det här betänkandet har Miljöpar- tiet inga reservationer. Det beror på att jag var sjuk vid justeringstillfället och inte hade möjlighet att få en ersättare. Därför vill jag inleda med att säga att jag står bakom de idéer som framförs i våra motioner i det här betänkandet. Jag yrkar också bifall till Stig Sandströms reservation nr 8 som handlar om FN:s barnkonvention. Den täcker upp Miljöpartiets motion So10, yrkande 1. Jag vill också yrka bifall till reser- vation 14, som handlar om långvariga familjehems- placeringar. Ragnhild Pohanka kommer att tala om barnkonventionen i sitt anförande. Herr talman! I mitt anförande tänker jag i huvud- sak ta upp frågor som handlar om omhändertagande och familjehemsplacering av barn. Det är en fråga som är mycket större än vad många kan ana. Det handlar om över 10 000 barn som är placerade i fa- miljehem eller släkthem, de flesta i familjehem. I vissa lägen måste socialtjänsten gå in och omhänderta barn som far illa. Det är då viktigt att det sker på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för i första hand barnet, men även för barnets familj. Far familjen illa drabbar det även barnet. I och med att riksdagen antog utskottets bedöm- ning att man vid placering av barn i första hand bör överväga om barnet kan tas om hand av någon anhö- rig eller annan närstående, har vi kommit en bra bit på väg för att skapa en bättre situation för familjer som hamnar i kris. Det här ställningstagandet var viktigt. Men det är bara ett steg på vägen. Nu måste vi ta ytterligare steg för att förbättra situationen och rätts- säkerheten för de här familjerna och de här barnen. Ett steg är just att öka rättssäkerheten. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslånga sår hos barnen och deras anhöriga. Tron på rättssamhället kan för alltid gå förlorad. Vi har fått många signaler om socialut- redningar som görs på ett oacceptabelt sätt, där utre- dare tar upp det som talar mot klienten och utelämnar det som är till klientens fördel. Utredning i brottmål styrs av rättegångsbalken. En liknande lagstiftning behövs när det gäller utredningar inom socialtjänsten. Där görs utredningar som kan förändra människors hela liv. När det gäller barn och familjer med utländsk bakgrund är jag övertygad om att ett omhändertagan- de kan upplevas som mycket obegripligt. Jag har fått bevis för det vid en träff med en invandrarfamilj som hamnat i denna situation. Vid ett omhändertagande hamnar de här barnen många gånger i svenska, kristna familjer långt ifrån sina anhöriga - som många gånger inte har någon möjlighet att transportera sig. Detta är mycket svårt för en familj som har en annan religion och en annan kulturell bakgrund. Vi anser att den här gruppens situation särskilt måste beaktas och förbätt- ras. Under lång tid har socialtjänsten utrett och kommit med förslag till åtgärder när en krissituation uppstått i en familj. Vi anser att den tid nu måste vara förbi då familjen och nätverket stängs ute från möj- ligheten att delta i beslut som berör deras barn, barn- barn eller andra närstående. Vi vill därför att famil- jerådslaget, som i dag är en försöksverksamhet på många ställen, skall bli en rättighet för de familjer som så önskar. I dag upplevs socialtjänsten av många som ett hot. Om man använder sig av familjerådslagsmodellen är jag övertygad om att synen på socialtjänsten kommer att förändras. Socialtjänsten kommer lättare att kunna uppfattas som hjälpare och stödjare och inte som ett hot som många känner i dag. Ett omhändertagande är svårt för alla parter. Bar- nets närstående mår sämre än någonsin. Tyvärr är det alltför vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när bar- net omhändertas. Här måste det ske en förändring. Även familjen - föräldrarna - måste erhålla den hjälp som behövs. Det är viktigt för barnet. När det gäller syskon som skall placeras måste man eftersträva att syskonen placeras i samma familj eller så nära var- andra att de kan ha en så normal kontakt som möjligt. I dag placeras ibland barn väldigt långt ifrån varandra så att de tappar kontakten. Om det inte finns mycket speciella skäl som talar mot, måste ett barn som är familjehemsplacerat ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina an- höriga när hon eller han själv vill. Vilka andra barn än familjehemsplacerade barn nekas att träffa sina närstående mer än en gång varan- nan månad - och då under en begränsad tid som be- stäms av en tjänsteman? Vilka andra barn nekas att ligga över hos far- och morföräldrar eller andra släk- tingar efter ett sent julaftonsfirande med motivet att det är viktigt att barnet sover i sin egen säng? Vilka andra barn måste smyga sig till hemliga möten med sina anhöriga efter skolans slut? Jag har varit i kon- takt med familjer och barn som har berättat om alla de här situationerna. Herr talman! I Miljöpartiet anser vi att barns rätt till ett naturligt umgänge med sin släkt måste tillgodo- ses. Man måste i större utsträckning än i dag lyssna på barnen. 0817472556307 N 2010-01-01 00:00:00 206052 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf265