<anforande>
<dok_hangar_id>2348879</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barnfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>33D99C98-9395-45C2-A37A-6C5BA1352C3A</anforande_id>
<anforande_nummer>252</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN WARNERBRING (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vet inte om vi skall skylla på den
sena timman när Marianne Jönsson har litet svårt att
uppfatta vad vi säger. Jag återupprepar gärna att detta
inte kostar ett enda öre mer än vad som redan finns
för familjestöd i budgeten. Vi använder oss av föräld-
rapenningen, barnbidraget och flerbarnstillägget -
alltså exakt de summor som redan i dag existerar. Vi
slår ihop dem så att vi kan fördela dem rättvist mellan
alla barn som är mellan noll och sex år gamla.
Vi tycker nämligen att alla barn har lika stort vär-
de. Barnet är inte mera värt för att mamman råkar
vara höginkomsttagare. Vi vill fördela pengarna lika
på alla, så att också den unga kvinna som i dag bara
får 60 kr i föräldrapenning kan få lika mycket som
den som i dag har 600 kr.
Då tycker vi att vi har skapat dels en större trygg-
het för barnet och mamman, som annars skulle få så
litet att leva av, dels en helt annan typ av valfrihet än
vad vi har i dag.
</anforandetext>
<intressent_id>0623552243405</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206039</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf252</protokoll_url_www>
</anforande>
