2348879 GL0991 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april 1997/98 91 1998-04-16 00:00:00 Barnfrågor E1C35098-2C8F-412F-B0D7-1303377889CA 244 CHATRINE PÅLSSON (kd) kd Herr talman! I det moderna samhället fokuserar vi alldeles för lätt på det kortsiktiga perspektivet, och jag tror att vi gör det generellt sett. Men när det gäller barnen är det förödande om vi inte ser långsiktigt. Kortsiktiga vinster kan faktiskt leda till mycket all- varliga och förödande konsekvenser för barn. Det kan vara ett av skälen till att de effekter bar- nens uppväxtvillkor får på lång sikt kan komma i skymundan. Det leder till att i stället för att lägga sin kraft på att förebygga får samhället avsätta resurser på brandkårsutryckningar. Ett exempel på det är hur kriminalpolitiken, speciellt våldsfrågorna, har hante- rats. Erfarenheten visar att den nu varande kriminal- politiken har ganska liten effekt på brottsutveckling- en. Det som styr brottsbenägenheten är framför allt normer och värderingar som införlivas och får fäste under uppväxttiden. Att normfördelningen fungerar bäst i en kärleksfull nära relation är allmänt vederta- get. Det borde leda till den politiska slutsatsen att samhället vinner på att i hela sin uppbyggnad sträva efter att ge familjerna tillräcklig uppbackning för att fullt ut kunna ta på sig sin viktiga roll. Herr talman! Den idémässiga bakgrunden till den syn vi har på familjen uttrycks också mycket väl i inledningen till FN:s barnkonvention. Sverige har ratificerat både barnkonventionen och andra konven- tioner som ger ett starkt stöd för familjen som en enhet. Olika internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till tar klart ställning för föräldrar- nas rätt att fostra barnen enligt sin egen kulturs eller religions grundåskådning. I FN:s barnkonvention sägs bl.a. att konventionsstaterna ser familjen som den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmar, särskilt för barnens utveckling och välfärd. Enligt konventionen bör familjen ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället. Vidare sägs att barnet för att nå en fullständig och harmonisk utveckling av sin person- lighet bör växa upp i en familjemiljö i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. FN:s barnkonvention har inte tillkommit för att ge föräldrar dåligt samvete för att de inte kan leva upp till de höga krav som konventionen ställer. Konven- tionen har kommit till för att utöva påtryckning på medlemsstaterna att ge föräldrarna de nödvändiga förutsättningar som krävs för att de helt och fullt skall kunna ta på sig det ansvar som de har i sin föräldra- roll. Herr talman! Jag tillhör dem som tror att den linje som majoriteten har valt i utskottet är den linje som det finns bästa förutsättningar för att barnens rätt verkligen skall komma fram. Det handlar kanske mer om att kommunerna tar den på allvar. Jag tycker ock- så att det är förödande att det har tagit så lång tid. Det är kanske tur för oss beslutsfattare att inte alla beslut vi fattar i riksdagens kammare tar så lång tid att införa som barnkonventionen. Men det ger en bild av hur samhället i stort prioriterar barnen. Jag tycker att i princip alla beslut vi fattar i riks- dagen har ett alldeles för stort mått av vuxenperspek- tiv. Det s.k. enmetersperspektivet som vi kristdemo- krater gärna talar om finns oftast inte med. Barnen finns inte här att hävda sin rätt. Hur vackert och fint vi än talar, måste det bli viktigt för oss att se barnens perspektiv. Flera har sagt att folkhälsorapporter har visat att svenska barn internationellt sett mår gott fysiskt. Vi är duktiga på att vaccinera, kontrollera vikt och längd, ögon och öron. Men vi ser tendenser att den psykiska ohälsan breder ut sig. Unga tjejer och killar prövar alkohol och narkotika. Det är något som borde vara en signal. När jag fick skrivelsen i min hand från regeringen blev jag också besviken. Jag funderade över vad det är för avstamp som regeringen vill göra med anled- ning av rapporterna. Det är fint att en mängd saker har gjorts, men det är inte till fyllest om vi ser att saker och ting inte fungerar och att man inte lägger fram förslag för att få det bättre. Herr talman! Vi kristdemokrater talar ofta om val- friheten. Vi tror att föräldrarna känner sina barn bäst. Jag instämmer också i den uppfattning som Modera- terna har givit uttryck för, nämligen att det är synd att den tidigare regeringens ambitioner och kliv in i val- friheten för familjernas bästa inte finns med i skrivel- sen. Det var viktigt. Jag vill påminna utskottsmajorite- ten om att det faktiskt vra 70 % av dem som hade rätt att utnyttja vårdnadsbidraget som gjorde det. Men det var inte bara att de tog till sig 2 000 kr utan de avstod från den samhällssubventionerade barnomsorgen. Det var en för mig större grupp än vad jag hade trott som utnyttjade den möjligheten. Jag tolkar det som att det finns föräldrar i alla partier som tycker att det är jät- teviktigt att få bestämma över sin barnomsorg själva. Vi kristdemokrater är övertygade om att staten och kommunen inte skall styra föräldrars val. Man skall underlätta föräldrars val. Jag vill redan nu yrka bifall till reservation 4 un- der mom. 1. Jag vill säga några ord om reservation 14 och långvariga familjehemsplaceringar. Vi vet att det i dag lever ungefär 12 000 barn i familjehem. De har en otrygg, oviss situation. Kristdemokraterna, Modera- terna, Centern och Folkpartiet har tillsammans väckt en motion om att en utredning skall tillsättas och se över barnens situation och lämna förslag till åtgärder. Jag vill yrka bifall till den reservationen. Det är så oerhört viktigt för framtiden att vi vågar utreda hur barnen verkligen mår. Herr talman! I övrigt står vi kristdemokrater na- turligtvis bakom alla de reservationer vi stöder. För tids vinnande yrkar jag bifall till två reservationer. 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 206031 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf244