<anforande>
<dok_hangar_id>2348879</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Personuppgiftslag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ED5A550F-696F-456D-B01B-EFBCBEF5861B</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>MARGITTA EDGREN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller den senare frågan om
övergångsperioden vill jag bara än en gång hänvisa
till vad den som är sakkunnig myndighet och till-
synsmyndighet har för uppfattning. Jag tycker att den
uppfattningen kanske kan vara ett tillräckligt skäl.
När det sedan gäller varför man väljer hante-
ringsmodellen och inte missbruksmodellen trodde jag
faktiskt att en utredning var till för att penetrera dju-
pare och skall ta sig den tid som gör att man får ett
bättre resultat - inte sedan lämna över det till någon
annan när man, som Barbro själv säger, hela tiden var
medveten om att detta inte var den bästa lösningen.
Sedan får jag väl rätta båda mina meddebattörer
när det gäller Datalagsutredningen. Den satt från 1989
till 1993, och att den inte kom fram till en ny lag
berodde på att EU:s direktiv inte blev färdigt förrän i
oktober 1995. Då tillsattes den nya utredningen, som
var färdig 1997.
</anforandetext>
<intressent_id>0502609471907</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205810</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
