<anforande>
<dok_hangar_id>2348879</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälso- och sjukvårdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>93601F17-90DC-42BD-B0D0-C8D5DB253985</anforande_id>
<anforande_nummer>217</anforande_nummer>
<talare>CONNY ÖHMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är just regeringen som har givit
Socialvetenskapliga forskningsrådet i uppdrag att ta
fram det forskningsprogram som jag citerade ur förut.
Det var ett direkt regeringsuppdrag att ta fram det
program som nu ligger på bordet. Regeringen har
alltså agerat i denna fråga.
Möjligheten att få en stödperson finns inom
tvångspsykiatrin. Tyvärr utnyttjas den inte på alla håll
i landet. Ibland avstår patienten aktivt från att ha
stödperson. Det förhållandet finns också. I en del
sammanhang är det svårt att rekrytera stödpersoner.
Men det finns möjligheter att utveckla detta; det är jag
alldeles övertygad om.
Kerstin Heinemann frågade om jag delar uppfatt-
ningen att det vore bra om fler människor kom i arbe-
te och blev skattebetalare. Finns det mer än ett svar på
den frågan? Jag känner i varje fall inte mer än ett svar
på den frågan.
Det jag tycker är positivt, trots arbetslösheten, är
att de fyra nya miljarder som nu går till vården, skolan
och omsorgen redan finns. Det är inte lånade pengar.
</anforandetext>
<intressent_id>0368245926011</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206004</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf217</protokoll_url_www>
</anforande>
