2348879 GL0991 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april 1997/98 91 1998-04-16 00:00:00 Hälso- och sjukvårdsfrågor 8CB63CF3-3784-41FE-AA8C-C6435E9E865C 207 CONNY ÖHMAN (s) s Herr talman! Även jag kan bara beröra ett fåtal av de frågor som behandlas i detta omfattande betänkan- de. Jag skulle vilja börja med att nämna en sak som ingen hittills har tagit upp, nämligen regeringsskrivel- sen. Det är positivt att parterna är ense om att inrikt- ningen framöver skall vara tvååriga överenskommel- ser som träffas våren innan de skall träda i kraft. I dag behandlar riksdagen en skrivelse som i realiteten började tillämpas för drygt tre månader sedan, vilket självfallet är otillfredsställande. I överenskommelsen redovisas att man är överens om en mängd saker som kommande överenskommel- ser bör innehålla. Det handlar dels om uppföljning och utvärdering av de tidigare överenskommelserna, dels hur ett åtagande av en generell behandlingsga- ranti kan utformas och finansieras. Vidare konstaterar parterna att man är beredd att ta upp frågan om spe- cialstvård för patienter med svåra och mycket ovanli- ga sjukdomstillstånd. Det finns anledning att välkom- na dessa gemensamma ambitioner inför en kommande överenskommelse. Herr talman! Huvudfrågan för svensk sjukvård är självfallet frågan om hur vården skall finansieras och organiseras. Alla partier har fogat var sin reservation i detta ämne till dagens betänkande. Varje parti propa- gerar naturligen för sina hjärtefrågor i sina reservatio- ner. Efter att ha läst reservationerna måste jag konsta- tera att flertalet partier ställer upp bakom den svenska modellen med en skattefinansierad sjukvård under demokratisk kontroll. Återigen är det Moderaterna som avviker, som återigen pläderar för en försäkrings- lösning. Men eftersom vi helt nyligen debatterade frågan om vårdens organisation i riksdagen tänkte jag i dag ta upp resursfrågan. Moderaterna skriver i sin reservation: "En kritisk prövning och prioritering av landstingens resurser har enligt utskottet mer att ge än nya skattemedel som tillförs för att undvika prioriteringar och skärpta krav på att skattebetalarna skall få valuta för sina pengar." Först är det frågan om att undvika prioriteringar. Jag har inte träffat någon landstingspolitiker som har haft ansvaret de senaste åren som inte känner att han har sysslat med prioriteringar. Är det något som de svenska sjukvårdspolitikerna i landstingen har sysslat med de senaste åren så är det väl prioriteringar. Självfallet skall resurserna till vården användas ef- fektivt. Bästa möjliga behandlingsmetoder skall an- vändas och vårdstrukturen anpassas till den medicins- ka utvecklingen. Det omvandlingstrycket finns i dag i varje svenskt landsting. Trots detta kvarstår att alla partierna, förutom Moderaterna, anser att nu när sta- tens finanser återigen är i balans är det mera resurser till bl.a. vården som skall prioriteras. Bakom detta ligger en bedömning av hur behoven ser ut i svensk sjukvård i dag. Det här blev tydligt i tisdags när man kunde ta del av de olika partiernas kommentarer till vårpropositionen. Såvitt jag förstår accepterar alla utom Moderaterna regeringens förslag om ytterligare 4 miljarder utöver redan beslutade höjningar i statsbi- drag till kommuner och landsting under innevarande år. Det vore klargörande för all vårdpersonal, för den sjukvårdspolitiska debatten och för patienter om Leif Carlson i dag kunde ge besked: Kommer Moderaterna att medverka till denna extra slant till vården som föreslås i vårpropositionen, eller kommer ni att vid- makthålla den inställning ni har intagit tidigare, näm- ligen stora nedskärningar av statsbidragen till sjuk- vårdshuvudmännen? Man kan också fundera över den klyfta som up- penbarligen finns mellan moderata rikspolitikers syn på vården och den syn som kommer till uttryck i utta- landen från ett antal moderata vårdpolitiker aktiva i landsting och kommuner. Jag kan bara konstatera att i den landstingskommunala verkligheten är uppenbarli- gen inte alla moderater renläriga. Där finns ganska många moderater som är bekymrade över resursut- vecklingen till vården. Svenskar vill inte ha ett systemskifte i vården. Ett antal moderater verksamma i verkligheten har också den uppfattningen. Men denna insikt når uppenbarli- gen inte fram till de moderater som är verksamma inom sjukvårdspolitiken i detta hus. I sin reservation upprepar Moderaterna att utrym- met för omdisponeringar i landstingens budgetar till förmån för sjukvården är stort. Man uppger att detta utrymme är en fjärdedel av landstingens budgetar. Detta är en felaktig siffra, Leif Carlson. Eller menar Moderaterna att landstingen skall upphöra med spe- cialisttandvård, folkhälsoarbete, utbildning av vård- personal m.fl. uppgifter? Menar Moderaterna att det är möjligt för ett landsting att ta bort alla kostnader för exempelvis kollektivtrafik och lägga över de pengarna på vården? Varför föreslår inte moderater ute i landstingen i så fall detta? Eller är det så att det även på denna punkt finns moderater ute i landstingen som inte är renläri- ga? Vi vet alla att det inte bara är mer resurser till sjukvården som löser problem, men på flera håll bör- jar personalen bli tröttkörd i vården efter flera år av besparingar. Vi vet att omvårdnaden om svårt sjuka patienter har fått stå tillbaka när besparingar har skett. Omvårdnadskvaliteten har ju ett direkt samband med personaltätheten i vården. Jag är glad att alla partier - utom Moderaterna - inser detta. Så går jag över till några ytterligare frågor. För- söksverksamheten med rena sprutor i Lund och Mal- mö syftar till att få svar på ett antal väsentliga frågor. Tyvärr tvingas Socialstyrelsen återigen konstatera att man inte kan, på basis av den verksamhet som har bedrivits i Skåne, ge de svaren. Jag vill uttrycka att det nu är viktigt att verksamheten bedrivs på ett så- dant sätt att det inom rimlig tid är möjligt att göra en slutlig utvärdering av de här försöken, så att ett defi- nitivt ställningstagande kan ske så snart som möjligt. Från och till dyker det upp rapporter om missför- hållanden för psykiskt störda. Uppenbarligen har man inte på alla håll i landet lyckats helt ut förverkliga intentionerna bakom psykiatrireformen. Fortfarande är samverkan mellan olika instanser bristfällig. Soci- alstyrelsen har i sin senaste utvärdering lämnat ett antal förslag, bl.a. om utvecklad psykiatrisk vårdor- ganisation och stärkt ställning för patienten. De psy- kiskt sjukas ställning är fortfarande svag, och det är därför bra att regeringen nyligen beslutat om en för- längning av Socialstyrelsens uppdrag. Det är min förhoppning att när den ekonomiska situationen nu lättar något för kommuner och landsting skall det bli möjligt att använda en del av dessa resurser till de psykiskt sjuka. Slutligen vill jag säga några ord om kvinnors häl- sa. Det var bra att Vänsterpartiet tog upp den frågan. Den debatteras alldeles för litet i sjukvården, både när det gäller skillnader i hälsa och när det gäller skillna- der i bemötande från sjukvårdens sida mot man och kvinna. Inte minst gäller detta, enligt mitt sätt att se, frågan om rehabilitering, där ganska många studier har visat att det är skillnader mellan vilka resurser som sätts in för olika slags rehabilitering för män och för kvinnor som har behov av detta. Jag tror att de flesta i utskottet har fått Sociala forskningsrådets program, som är ett nationellt forsk- ningsprogram kring ojämlikhet i hälsa. Jag blev glad när jag såg att man där på en sida mycket klart konsta- terar att en självklar del i ett sådant här forsknings- program är att frågan om skillnader i hälsa mellan könen måste ha en mycket viktig plats i ett forsk- ningsprogram som berör de här frågorna. Den natio- nella folkhälsokommittén, där några av oss i utskottet sitter, jobbar också med den typen av frågor. En fråga som har tagits upp här i dag handlar om äldresjukvården/hemsjukvården. Det som har diskute- rats i massmedierna under den senaste tiden är bl.a. läkarinsatserna inom det här området. Jag har för egen del definitivt den uppfattningen att här måste huvud- männen se till att dessa insatser ökar framöver. Det är ganska stora skillnader i landet mellan hur man utnytt- jar hemsjukvård, eller lasarettsansluten hemsjukvård - det finns olika namn på denna - men det är ingen tvekan om att det är en mycket positiv del av vården, som kan utvecklas ytterligare. I min hembygd har jag sett ganska bra exempel på hur man har gjort det under många år. Det är bra både för patienterna och för de anhöriga, och det är dessutom många gånger bra för sjukvårdsekonomin. Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i detta betänkande och avslag på de reservationer som har fogats till det. 0368245926011 N 2010-01-01 00:00:00 205994 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf207