<anforande>
<dok_hangar_id>2348879</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Schengensamarbetet (forts. JuU15)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0C0C577A-B3E4-43B2-87BE-0BD687624F31</anforande_id>
<anforande_nummer>168</anforande_nummer>
<talare>GUSTAF VON ESSEN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Asyl har man rätt att söka i det land
som kan erbjuda skydd. Man kan också ta sig till
andra länder genom den s.k. en route-principen, dvs.
att man inte vistas någon längre tid i mellanländerna.
Då kan man ta sig hit. Det var så som skedde med
exempelvis bosnierna och kroaterna. De tog buss
direkt till Sverige. De kallas för en route-flyktingar
och därmed kunde de söka asyl här. Den principen
finns.
Däremot är det inte önskvärt att man först prövar
sin asylansökan i Tyskland, sedan går man över till
Holland, sedan går man till Sverige och så småning-
om kanske man får uppehållstillstånd någonstans. Det
är inte så asylrätten är konstruerad. Asylrätten skall
sökas där man kan få skydd, första bästa säkra tredje
land. Det är detta det handlar om här. Därför har
länderna kommit överens om ett system för att fördela
ansökningarna. Det är det som är innebörden av bl.a.
Dublinkonventionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0773312517000</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205955</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf168</protokoll_url_www>
</anforande>
