2348879 GL0991 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april 1997/98 91 1998-04-16 00:00:00 Personuppgiftslag BF21E4A9-873E-4D2D-9F68-B1F5D291BBBC 12 BARBRO HIETALA NORDLUND (s) s Fru talman! Inger René sade i sitt anförande först här på morgonen att den nu gällande datalagen är världens äldsta. Den är från 1973. Den anses också vara en av landets mest omskrivna lagar, och det i dubbel bemärkelse. Den är omskriven i medierna och uppmärksammad, men den är också omskriven i me- ningen omarbetad. Jag såg någonstans att den hade ändrats lika många gånger som den är år gammal, dvs. vid det här laget 24, 25 gånger i varje fall. Vi har av de tidigare inläggen i debatten hört att det råder stor samstämmighet om behovet av en ny lagstiftning på det här området. Det beror bl.a. på den snabba tekniska utvecklingen men också på sam- hällsutvecklingen i övrigt. När så regeringen år 1995 tillsatte Datalagskommittén med uppgift att analysera på vilket sätt EG:s s.k. dataskyddsdirektiv om skydd för personuppgifter skall kunna införlivas i svensk lagstiftning och också med uppgift att lägga fram förslag till en ny datalag vållade det arbetet redan i inledningsskedet en hel del debatt. Vi har här hört att moderaterna och Inger René riktar kritik därför att utredningen inte kom i gång och att det hade behövts längre tid för en djupare och bättre diskussion. Det är klart att man kan undra var- för utredningen inte kom i gång. Den kom heller inte i gång under den borgerliga regeringsperioden. Inte ens den borgerliga regeringen, där Inger René hade sin sympati, gjorde någon anstiftan till en skrivning av direktiv till en ny datalag. Det var ett svårt och omfattande arbete. Någon an- såg att det var en omöjlig uppgift. EG-direktivets syfte var omtvistat. Det var redan inledningsvis kriti- serat, vilket också har angetts här i debatten, därför att det i många stycken ansågs omodernt. Det var än mer omtvistat huruvida de svenska grundlagsskyddade reglerna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet kunde bevaras ograverade. När Datalagskommittén efter ett par år 1997 pre- senterade sitt betänkande var det på nära 900 sidor. Det visade sig att man ändå hade hittat en teknik för implementering av EG-direktivet och harmonisering- en. Samtidigt hade man kommit ganska långt i an- strängningarna för att åstadkomma en modern tekni- koberoende lagstiftning för skydd av den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter. Med teknikoberoende menas att den nya lagen skall gälla såväl automatiserad som manuell behandling av per- sonuppgifter. Regeringen har sedan genomfört en remissbehandling av Datalagskommitténs förslag. Vidare har en ekonomisk konsekvensanalys genom- förts. Regeringens förslag till en ny personuppgiftslag bygger i stort på Datalagskommitténs arbete. Mycket av lagens innehåll har redan föredragits av de tidigare talarna, framför allt av Inger René. Jag kan i korthet nämna att det lagförslag som vi har att ta ställning till går ut på att personuppgifter bara får samlas in med den registrerades samtycke. Undantag görs, vilket också har nämnts tidigare i talarstolen, bl.a. för viss forskning, myndighetsutövning, journalistik och konstnärligt arbete. Den föreslagna lagen följer i huvudsak EG- direktivets text och disposition. Regeringen föreslår också att rent privat användning av personuppgifter skall vara undantagna från lagens tillämpningsområ- de. I lagen införs också bestämmelser som innebär att automatiserad behandling av personuppgifter i princip måste anmälas till en tillsynsmyndighet, i det här fallet Datainspektionen. Även på den punkten finns det möjligheter till undantag i och med att perso- nuppgiftsombudsfunktionen utvecklas. Det är ett nytt inslag i den svenska datavärlden. Ett syfte med lagen är givetvis att stärka rätten till privatliv för den enskilde samtidigt som offentlighets- principen, som gäller insyn i offentliga allmänna handlingar, inte hotas. Datalagskommittén hade t.o.m. förslag till en viss utvidgning av offentlighetsprinci- pen, t.ex. för utlämnande av uppgifter i elektronisk form. Regeringen utreder den möjligheten ytterligare och kommer att återkomma med ett genomarbetat förslag. Förslaget till personuppgiftslag föreslås träda i kraft i oktober i år. Ett omfattande arbete kommer att krävas för anpassning av regelverk, undantag och tillämpningsföreskrifter. Andra lagstiftningar kommer att beröras av konsekvensändringar. Det gäller brotts- balken och sekretesslagen. Regeringsformen kommer enligt regeringens förslag att få en förändring som skall träda i kraft i januari 1999. Enligt uppgift i dag på morgonen har regeringen beslutat om kommittédirektiv för en genomgripande översyn av sekretesslagen. Regeringens ambition är att arbetet skall vara i gång för sommaren. Konstitu- tionsutskottets ledamöter har med ökande förväntan, för att kanske inte säga otåliget, inväntat ett sådant besked. Det är ganska trevligt att i dag få lämna det litet mer officiellt. Kommittédirektivet, som jag hittills har uppfattat det, anger att uppdraget är att ta vid med de av Data- lagsutredningens förslag som kräver ytteligare genom- lysning. Det gäller t.ex. frågan om allmän handling och allmän uppgift. Lika viktigt och nödvändigt är att den allmänna genomgången av den gamla, lappade och lagade, och i många stycken oöverskådliga sekre- tesslagstiftningen kommer att ske. Fundament i mo- dern svensk sekretesslagstiftning är precis som i per- sonuppgiftslagen balansgången mellan intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och integritets- och sekretesskyddsintressen å den andra. Fru talman! De föregående talarna har som före- trädare för oppositionen redogjort för såväl motioner- na som för sina reservationer i frågan. Därmed har de också sammanfattat såväl stora stycken av kritiken och oron och även en del av de missförstånd som förslaget till ny personuppgiftslag har väckt, inte minst i och genom mediedebatten. Fru talman! Jag skall mycket kort kommentera det här, med utgångs- punkt i ett par av reservationerna och det som har anförts här tidigare i dag. Valet av lagstiftningsmodell, hanteringsmodell eller missbruksmodell, är också utifrån remissutfallet en stor fråga. Den är emellertid inte så entydigt enkel som diskussionen tidigare i dag kanske har gett sken av. Det finns också en del risker och fallgropar. EU-direktivet är uppbyggt på en hanteringsmo- dell, och inget heltäckande, genomtänkt förslag av missbruksmodell finns i dag, även om en hel del av tillämpningen kan fungera så i praxis. Arbete pågår. Regeringen har redan i sin proposition aviserat att man i EU-sammanhang skall driva frågan. Jag tror att samtliga vi som är förespråkare för en missbruksmo- dell, såsom vi var i Datalagskommittén och också här i kammaren, är överens om målet, även om vi kan ha olika uppfattning om vägen dit. Jag tror att en modern lagstiftning i framtiden mer klart kommer att baseras på en missbruksmodell. Så till en annan av de punkter som jag vill kom- mentera. Regeringen och Datalagskommittén anser att EG-direktivet är förenligt med offentlighetsprincipen, och detta är också utskottsmajoritetens tolkning. Det har här framförts att Lagrådet, med instämmande av reservanterna, anser att den tolkningen är pressad och osäker. Man pekar på den risk som finns att EG- domstolen inte skulle godkänna tolkningen. På den här punkten finns det, utifrån litet olika utgångspunk- ter, vankelmod och osäkerhet hos oppositionen. För regeringen och utskottsmajoriteten är det självklart att slå fast att offentlighetsprincipen är av grundläggande betydelse för det svenska statsskicket. Noggranna analyser av varje enskild artikel i direkti- vet ligger till grund för den uppfattningen. Argumen- tationen finns också redogjord för i regeringens för- slag. I det nu gällande direktivet har flera förändringar gjorts i förhållande till det som diskuterades 1993 och som av dåvarande datalagsutredning bedömdes som helt oförenligt. Sverige driver med framgång frågan om öppenhet och insyn inom EU. Självfallet skall vi med stolthet utnyttja och driva den utvecklingen. Det är inte enbart en juridisk bedömning eller en domstolsbedömning som kommer att avgöra ett sådant eventuellt utslag. Vi måste, inte minst här i kammaren, vara på det klara med att den här frågan även har en djup politisk inne- börd, som också gör att tiden i den här frågan talar för oss. När det gäller debatten om SPAR vill jag bara sä- ga att utskottet på s. 51 har konstaterat att vi inte tar ställning och att en särskild lagreglering kommer att övervägas i det avseendet. Den diskussionen tänker jag alltså i dag inte fördjupa mig i. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till re- geringens proposition och utskottets hemställan och avslag på samtliga motioner och reservationer. 0914133868703 N 2010-01-01 00:00:00 205799 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf12