<anforande>
<dok_hangar_id>2348877</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:89 Tisdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bordläggningsdebatt med anledning av vårpropositionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7C300AAD-8ADF-4BF3-929C-9841BC1CD370</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har inte fel. När det gäller BNP
per capita ligger Sverige på fjärde plats i EU, enligt
siffrorna från OECD för just 1997. Men vi kan ta den
debatten senare.
Bo Lundgren har ingen möjlighet att svara mig,
men jag kan ändå vädra en fråga som jag kan ställa
senare. Det som ligger på riksdagens bord är sänkt
skatt för höginkomsttagare och höjda egenavgifter.
Kommer moderaterna att hoppa av pensionsöverens-
kommelsen om det bara blir de här två sakerna som
föreligger?
Sedan vänder jag mig till Erik Åsbrink, som inte
heller har någon taletid kvar. Man kan läsa i såväl
Göran Perssons bok som i f.d. vice statsminister
Mona Sahlins bok att planerna på att överge vänster-
samarbetet och inleda samarbetet åt höger fanns redan
hösten 1994. Det var ni som inte orkade stå emot
trycket från högern, på samma sätt som finansminis-
terns kolleger här i Stockholm inte orkade stå emot
trycket från de bilvänliga moderaterna när de hoppade
av samarbetet här i Stockholm. Det är ni som inte
orkar, eftersom trycket från högern är så starkt.
Det är egentligen märkligt att höra den samlade
högern här i denna debatt. Under de senaste åren har
Sverige gått med i EU, arbetsrätten försvagats och a-
kassan och sjukersättningen sänkts. Vi har fått en ny
riksbankslag, helt i enlighet med vad moderaterna
krävt i många år. AP-fonderna skall skrotas - det
stora socialiseringsspöke som högern alltid älskat att
prata om. Hela debatten om den ekonomiska makten,
den ekonomiska demokratin och löntagarfonderna är
mer eller mindre borta. Klass- och könsklyftorna har
enligt all statistik - det hjälps inte att regeringen jäm-
för oss med Italien, USA och andra länder - stadigt
ökat i Sverige. De ökade ännu mer när borgarna satt
vid regeringsmakten, men det har fortsatt under soci-
aldemokratisk regering.
Det är därför som Sverige behöver en ny politik,
en ny och rättvis fördelningspolitik.
Till sist: Vi kanske är överens om att det behövs
en samhällsmoral. Jag tror att det var Per-Ola Eriks-
son som var inne på att om man skall åstadkomma
sammanhållning och gemensamt ansvarstagande
måste det finnas en grundläggande moral. Men det
anmärkningsvärda är att det talas så oerhört mycket
från denna talarstol och i regeringens proposition, för
att inte tala om i de borgerliga partiernas propaganda,
om löntagarnas ansvar för lönebildningen - men näs-
tan ingenting om fallskärmsavtalen, direktörslönerna
och överklassens allt större förmögenheter och in-
komster. Man åstadkommer aldrig någon bättre sam-
hällsmoral om man inte är beredd att ta upp de frå-
gorna.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205786</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0989/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
