2348876 GL0988 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:88 Fredagen den 27 mars 1997/98 88 1998-03-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:237, 223 och 239 om MAI-avtalet interpellationsdebatt 3583DEC2-6FD8-41A7-A9A9-A7131F628383 34 Miljöminister Anna Lindh (s) s Fru talman! Vi kunde redan under den tidigare interpellationsdebatten konstatera att diskussionen om MAI-avtalet har kommit i gång ganska sent. Det id- kades en hel del självkritik i den tidigare debatten. Jag har varit förvånad över att debatten har kommit i gång så sent. Jag frågade mina nordiska kolleger och mina EU-kolleger som jag har träffat under den här veckan. Det visade sig då att mönstret är detsamma i alla dessa länder. Det är egentligen först nu under våren som debatten i de olika europeis- ka länderna har blivit politisk. Det är beklagligt, men vi får försöka att lära oss för framtiden hur viktigt det är att den här sortens avtal verkligen diskuteras poli- tiskt och att alla som är berörda deltar i debatten från början, så att det inte bara blir en teknisk debatt. Men nu för vi den politiska debatten, och det är nödvändigt. Det är viktigt att vi också då får tid, möj- lighet och chans att belysa alla miljöaspekter. Jag kommer att bjuda in både miljöorganisationerna och jordbruksutskottet, som är det riksdagsutskott som berörs av miljöfrågorna, för att diskutera de olika förslagen och konsekvenserna av dem. Men jag skall så långt möjligt försöka att reda ut hur vi ser på de frågor som har rests här i dag. Till att börja med är det viktigt att komma ihåg att vi självfal- let inte skall ha ett avtal som försvårar eller förhindrar en fortsatt aktiv miljödebatt. Vad driver Sverige? frågade Marianne Samuelsson, Hanna Zetterberg och Yvonne Ruwaida. Jag skall ge er några exempel. Det är viktigt att komma ihåg att det har skett en hel del med förslagen jämfört med hur MAI-diskussionen lät i höstas. Vi har fått en betydligt större förståelse, bl.a. för miljöfrå- gorna. En av de frågor som har diskuterats är riskerna för den nationella lagstiftningen. Finns det en risk, även om det inte är formellt diskriminerande, att det ändå kan anses diskriminerande om ett land inför nya mil- jöregler? Det vill vi naturligtvis undvika. Därför arbe- tar man nu med ett undantag - och här är länderna överens om att det behövs ett sådant - på miljöområ- det som är tydligt. Man skall t.ex. inskriva i avtalet att det är tillåtet med åtgärder, även om det kan tyckas strida mot avtalet om åtgärderna syftar till att skydda människa, djur, natur eller naturresurser. Ännu finns inte detta med tillräckligt tydligt. Man är överens om målet, men man är ännu inte överens om hur ett un- dantag skall formuleras och uppfyllas. Ett annat exempel gäller tvistelösningarna. Kana- da nämndes i den tidigare debatten. Det är ju absurt exempel. Det är självklart att man inte kan ha en lös- ning som gör att man kan bli dömd till skadestånd för att man förbjuder en farlig tillsats eller en farlig kemi- kalie. Här finns det också förslag om att man skall ha speciallösningar för miljön. Exemplet med Kanada gäller ju NAFTA-avtalet. Därför måste man se till att MAI-avtalet inte kommer att fungera likadant, och det finns flera olika förslag om hur man skulle kunna få till stånd undantag som gör att MAI-avtalet inte blir som NAFTA-exemplet. Jag - och inte heller någon annan i regeringen - skulle aldrig acceptera några avtal som uppmuntrar den sortens agerande som vi har sett i exemplet med det kanadensiska företaget och den kanadensiska staten. Det tredje exemplet gäller ifall det blir konflikt med de multilaterala miljöavtalen. Där är det viktigt att se till att MAI-avtalet inte får ta över de multilate- rala miljöavtalen. Även där arbetar Sverige tillsam- mans med andra länder för att få till stånd ett undan- tag. Jag får försöka att besvara övriga frågor senare, eftersom min taletid är slut. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 205714 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0988/#anf34