2348876 GL0988 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:88 Fredagen den 27 mars 1997/98 88 1998-03-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:236, 220, 221, 222, 224, 226 och 238 om MAI-avtalet interpellationsdebatt 201D19A4-73DF-4D6D-B3EE-4D3C009BF7D5 3 EVA ZETTERBERG (v) v Herr talman! Jag vill tacka för svaret på den här interpellationen. Jag konstaterar att det är ett mycket knapphändigt svar på en mängd viktiga interpellatio- ner. Leif Pagrotsky har själv valt den här formen, nämligen att svara i klump. Därmed har han inte hel- ler möjlighet att utveckla sina synpunkter på de en- skilda frågorna, och det beklagar jag. Det är naturligtvis bra, som Birger Schlaug också var inne på, att tidsplanen har förskjutits och att det blir mer tid för diskussion. Det är bra att regeringen har insett att detta är nödvändigt. Men jag vill ändå ställa en fråga till Leif Pagrotsky. Vad beror det på? Beror det på att Sverige har stoppat upp? Beror det på att regeringen medvetet har insett att det här inte går och att det finns alltför många frågetecken? Jag har inte sett några sådana signaler. Leif Pagrotsky säger att det är bra att det diskute- ras i riksdagen och att det är viktiga frågor osv. Men det är ju inte så att det är regeringen som har tagit initiativ till att föra ut frågan på bred front. Det har varit kortfattad information vid några enstaka få till- fällen här i riksdagen, men frågans dimension har inte lyfts upp. Man har inte visat hur stor den är, vilka konsekvenser den medför och hur många saker det finns som måste analyseras väl innan man fattar be- slut. Det har regeringen inte lyft fram. Jag tycker att det är litet märkligt att regeringen inte har använt sig av de instrument som man har. Birger Schlaug var inne på skrivelser och att rege- ringen skulle lämna information, som sker ganska ofta, för att få en debatt om detta. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att ni faktiskt inte har varit in- tresserade. Då hade ni kunnat göra på det sättet. Det är naturligtvis bra att avtalet skjuts på framti- den. Men hur ser tidsplanen ut? När kommer den? Vilka krav har Sverige ställt för att man skall kunna komma till beslut? Det är också bra att konsekvensanalyserna kom- mer att ske utanför Regeringskansliet. Men det är ju självklart att de måste komma innan avtalet skrivs på - sedan ligger ju avtalet där. Jag vill också peka på frågan om att riksdagen skall godkänna avtalet, som Leif Pagrotsky skriver i svaret. Det är ju en självklarhet, Leif Pagrotsky. Det måste ju riksdagen göra. Det är inget val. Det är nå- gonting som vi är skyldiga att göra. Även Leif Pag- rotsky, som vi andra, vet att när avtalet väl ligger här är alternativen för riksdagen att godkänna eller icke godkänna det. Alternativen att gå in i texten och ändra finns knappast. Sedan vill jag kortfattat gå in på den fråga jag själv väckte, nämligen förhållandena till u-länderna. Där menar jag att regeringen inte kan se ur ett snävt svenskt perspektiv på det sätt som man hittills gjort. Det gäller faktiskt att tillvarata andra länders intressen - länder som har mycket svårare att göra sig hörda och som har en mycket svår ekonomisk situation. Jag undrar hur avtalet ser ut och vad man gör i förhållan- de till Loméavtalet. Där försöker man ju åtminstone gynna vissa länder. Hur ser det ut i förhållande till EU-kommissionen? Vad driver Sverige på det områ- det? Till slut vill jag säga att det är mycket viktigt att vi får en parlamentarisk insyn. Det kan t.ex. ske genom de förslag som Birger Schlaug nämnde här. Men jag vill också nämna folkrörelserna. Hur vill man blanda in dem i processen? Diakonia och en rad andra orga- nisationer som är intresserade av just u-ländernas situation har ju aktivt engagerat sig och gått ut i frå- gan. Men på vilket sätt anstränger sig regeringen att dra in dem och använda sig av deras mycket konkreta och bra synpunkter och kunskaper på området? 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 205683 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0988/#anf3