2348875 GL0987 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars 1997/98 87 1998-03-26 00:00:00 Fattigdomsbekämpning i Sveriges utveck- lingssamarbete 9C0F159F-C9DB-4C13-8D36-E59D6ACD90D1 5 INGRID NÄSLUND (kd) kd Herr talman! När det gäller den här skrivelsen har vi tvärs över alla partigränser varit i stort sett överens om vad vi vill åstadkomma. Man har påpekat att i en av de första propositionerna till riksdagen om bistån- det från 1962 angavs att målet för biståndsgivningen var att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta är alltså någonting som är lika gammalt som biståndet. Därför är det inte underligt att vi är överens om målet. Det har här förts en diskussion också om enpro- centsmålet. Det är en fråga som har tendens att kom- ma upp varje gång som vi talar om biståndet. Men man skall ha helt klart för sig att ordet "mål" i det sammanhanget innebär något helt annat. Vi talar om att vi har ett mål att bekämpa fattigdomen, ett demo- kratimål, ett jämställdhetsmål osv., men när vi talar om enprocentsmålet är det utifrån den oerhört stora klyfta som finns mellan den rika världen och den fattiga världen. Hur mycket kan vi avsätta av våra gemensamma tillgångar för att möta den fattigdom som finns ute i världen? Hur skall relationen vara mellan det som vi använder för våra egna behov här i Sverige och det som vi använder för det här ändamå- let? Det är alltså inte fråga om ett mål för hur biståndet skall se ut eller för vad vi vill åstadkomma med bi- ståndet. Detta är någonting som jag tycker att vi skall ha helt klart för oss. En anledning till att många av oss tycker att enprocentsmålet är bra är att det tydliggör för människor att man kan föra ett resonemang om att det kan vara rimligt att avsätta en viss del av vår BNP - eller BNI, som man numera talar om. Det fina med detta är att man inte behöver diskutera varje år hur mycket som skall avsätts för det året. Detta enpro- centsmål fluktuerar då med vår förmåga utan att vi behöver göra några ingrepp. Det är inte bara moderaterna som haft problem med detta, utan det har ju faktiskt också socialdemo- kraterna haft under den här perioden. Men vi hoppas att den ambition som uttrycks så småningom skall kunna sätta spår också i verkligheten. Vi hoppas att det inte skall ta de 40-45 år som jag såg att Berndt Ekholm talade om i en tidning, där han pläderade för - och det hoppas jag att han kan göra också här i riksdagen - att vi skulle kunna återgå till enprocents- målet i snabbare takt. När det är sagt vill jag säga att även om fattig- domsmålet, dvs. att förbättra människors villkor och att höja deras levnadsstandard, verkligen är ett över- gripande mål, påverkas det av flera andra faktorer. Jag tycker att det är dessa som i stort sett är uttryckta i de andra mål som förekommer. Sedan kan jag hålla med om att vi säkert nu och då behöver se över må- len. Vi behöver se om det är något av målen som kanske inte åstadkommer så mycket eller om det finns mål som det är svårt att avgöra om vi uppfyller eller inte. Jag tror inte att den diskussionen skadar. Det är naturligtvis oerhört viktigt hur det är med demokratin i den nation som man försöker att hjälpa. Det kan vara ett stort hinder om demokratin är på en väldigt låg nivå, om den är mycket outvecklad eller om man tycker att det är ett rent diktatoriskt system. Men det finns naturligtvis situationer då vi, även om det förhåller sig så, ändå måste gå in med hjälp. Vi kan t.ex. se på den fruktansvärda svältkatastrof som har drabbat Nordkorea. Det skulle ju vara fruktansvärt om vi där på något sätt tog hänsyn till att de har haft ett förfärligt diktatoriskt system under lång tid och vi därför inte skulle komma människorna till hjälp. Det är naturligtvis vår skyldighet att göra allt vad vi kan. Jag tycker att det har varit alldeles för tyst om den katastrof som håller på att drabba en stor befolkning. Vi får ju signaler om att kanske ett par miljoner män- niskor har svultit till döds. Vi bör allesammans stå upp för ett sådant katastrofbistånd, oberoende av system. Sedan kan det naturligtvis vara svårare att få även ett katastrofbistånd effektivt under sådana för- hållanden. Vi är också allesammans klara över att de konflik- ter som förekommer gör att det blir väldigt stora bak- slag för både handel och utbyte med sådana länder men också för den biståndsverksamhet som man för- söker att bedriva. Därför har en konfliktförebyggande verksamhet, vår utrikespolitik, också en stor betydelse för att biståndet skall kunna effektiviseras. I den mån vi kan undvika att konflikterna övergår i våld sparar vi mycket mänskligt lidande men vi sparar också mycket av våra medel som kan användas på ett bättre sätt. Vi har från vår sida åter tagit upp enprocentsmå- let, som jag har talat om. Vi vill också att det skall bli mer pengar till Idea. Även om vi har förståelse för att även andra länder skall bidra här, tycker vi att det är viktigt att det blir en snabb utveckling till att börja med och att den inte förhindras av brist på resurser. Sedan har vi återkommit till ett krav som vi länge har haft om att utvärderingsenheten, SAU, som inför- des under förra regeringsperioden och avskaffades av Socialdemokraterna, på något sätt skall återupprättas. Vi tror att det är viktigt med en extern form av revi- sion men också att man går igenom hur alla projekt faller ut och att man utifrån kan se med fräscha ögon på vad som görs inom biståndet - hur vi kan effektivi- sera och hur vi kan förnya oss. Därför tycker vi att det är viktigt att utvärderingsenheten återkommer. Jag vill yrka bifall till reservation 1 och reserva- tion 7. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 205498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf5