2348875 GL0987 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars 1997/98 87 1998-03-26 00:00:00 Fattigdomsbekämpning i Sveriges utveck- lingssamarbete DFA423F5-59C6-40B1-823D-1EA43F2B2663 4 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Herr talman! I betänkandet skriver utskottet under rubriken Skrivelsens huvudsakliga innehåll: "Fattigdomsbekämpning genom utvecklingssamarbete är ett oumbärligt instrument för att främja fred och global säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter samt en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling." Miljöpartiet instämmer i de här idéerna. Också vi tror att fattigdomsbekämpning just genom utveck- lingssamarbete kan bli en bra modell för hur mänskli- ga rättigheter och demokrati fungerar. Vi tror att det är en förutsättning för en ekonomisk tillväxt, vars innehåll är av avgörande betydelse. Också detta påpe- kas i skrivelsen. Miljöpartiet menar att naturens och människans långsiktiga intressen måste tas till vara genom demo- kratiska beslut, som avgör vilka politiska och eko- nomiska styrmedel som skall användas för att skapa just en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. I ett globalt perspektiv är det rimligt att de fattiga länderna får en ökad andel av den gemensam- ma kakan och därmed också en ökad ekonomisk till- växt. I dag lägger 20 % av jordens befolkning beslag på 80 % av resurserna. Därför måste tillväxtens kaka fördelas så att fattigdomen för samhällets utsatta medborgare minskar. Minskar den ökar också männi- skornas inflytande över sina liv och sin framtid. För- utsättningarna för att detta skall fungera är också beroende av att de fattiga länderna får skuldavskriv- ning. När vi talar om biståndsinsatser i andra länder där de sociala och ekonomiska klyftorna är stora, något som vi har hört flera gånger här i dag, får vi inte glömma vårt eget land. Också i vårt land finns det människor som har det svårt. Klyftan mellan den lågavlönade och den som är högavlönad i Sverige är stor. Räknar man också in en hög pension och en tjusig fallskärm blir den skrämmande stor. Här finns mycket att göra och förändra. Minst vart fjärde barn i utvecklingsländerna arbe- tar för att bidra till familjens försörjning under villkor som liknar slaveri. Och i ett industriland som Amerika är antalet fattiga barn högt. Siffror från USA:s statis- tiska byrå visar att 14,3 miljoner barn i Amerika lever i den yttersta misär - om man räknar om det i procent blir det 20,8 % av USA:s barn. Av dessa 14,3 miljo- ner är över 6 miljoner barn under 6 år. Man kan göra det ännu värre genom att berätta att dessa siffror utgör ett medeltal. I storstäderna är pro- centen ännu högre, i vissa storstäder är antalet fattiga barn upp till 50 %. Vi i Miljöpartiet anser att man måste fokusera mera på den globala fattigdomen och på barnens situation i alla länder. Situationen för barn i industriländer är inte så ofta uppe till diskussion. Fattigdomen har många ansikten. Korruption är ett av dem. När Världsbanken och IMF upptäckte att korruption var ett allvarligt hinder för ekonomisk tillväxt, både för den privata och för den offentliga sektorn, beslutade man att man skulle ta upp kampen mot korruptionen. Man hade en kongress och man lade fast regler för hur det skulle kunna gå till. På den nivå som Världsbanken befinner sig på samhällsstegen används mutor för att öppna markna- der, skaffa sig tillstånd av olika slag, motivera politi- ker och byråkrater, få inflytande och för att slippa rätta sig efter lagen. Men mutor är ofta allmänt före- kommande i hela samhället och drabbar den som har låga inkomster och låg levnadsstandard särskilt hårt. Är man rik har man pengar till mutor, men är man fattig räcker kanske inte pengarna till den sjukhusplats som man måste muta sig till eller för att någon i famil- jen skall kunna bli frisk. När det gäller strukturanpassningsprogrammen framhålls i skrivelsen att man måste göra mer för att integrera fattigdomsbekämpningen i programmen. Miljöpartiet instämmer i detta. Vi menar att här finns det en möjlighet till praktisk fattigdomsbekämpning. Effekterna för de fattiga måste vara en utgångspunkt, och samma bedömning måste göras beträffande en fri marknad. Utskottet hänvisar till regeringens vilja att genom handelspolitik och utvecklingssamarbete stärka de fattiga ländernas möjlighet att delta i världshandeln på jämbördig basis. I utvecklingsländerna finns många småföretagare som är helt beroende av mellanhänder och av de vill- kor och priser som dikteras av transnationella företag och exportörer. I motionstexten talar vi om framtagande av doku- mentation och modeller för och om solidarisk handel för att kunna använda utvecklingssamarbete på lokal nivå. Det är då fråga om information, påverkan och att vara ett gott föredöme. Att modeller av det slaget kan fungera visar rättvisemärkningen som ju är frivil- lig och som många företag har anslutit sig till. Miljöpartiet menar också att ökande investeringar i utvecklingsländerna ställer ökade krav på rimliga miniminormer när det gäller det sociala området och på miljösidan. I vårt yrkande 5 föreslår vi att också privata investeringar i ett u-land skall rättas efter social- och miljöklausuler. I sitt svar hänvisar utskottet till ett arbete inom OECD som gäller internationella investeringar, alltså MAI-avtalet, dvs. multilaterata avtal om investering- ar. Det är ett avtal som 600 olika organisationer i världen säger nej till. Eftersom vi skall ha en stor interpellationsdebatt om avtalet i morgon vill jag här bara helt kort redogöra för utskottets svar till Miljö- partiet. I MAI-avtalet finns grundläggande regler som ut- vecklingslandet skall ställa sig bakom och som utgör ett skydd för investeraren. Investeringarna omfattar allt det ekonomiska: företag, aktier, obligationer, lån, patenträttigheter. Också ett lands naturresurser kan ingå i en investering. Utskottet svarar på Miljöpartiets krav på social- och miljöklausuler i investeringsavtal: Utskottet förutsätter att svenska investerare håller en hög ambitionsnivå avseende hänsynstagning till miljö- frågor och sociala frågor. Frågan är om man med ambitionsnivå menar den svenska nivån eller investeringslandets nivå. Många utvecklingsländer har inte miljö- och arbetsrättsliga regler av betydelse som man kan följa eller åberopa. Tanken bakom att utländska investerare inte skall behandlas sämst och ta större risker än investerings- landet är en sak. Men från demokratisk synpunkt är det ändå märkligt att investerarens intressen skyddas på mottagarlandets bekostnad. Det finns nämligen inga skyddande regler för landet självt och dess ar- betstagare. Ett demokratiskt krav är dessutom att utvecklingsländerna borde delta i MAI- förhandlingarna, eftersom de kommer att drabbas av MAI-avtalen i framtiden. Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1 och nr 5. 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 205497 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf4