<anforande>
<dok_hangar_id>2348875</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>4546FC3C-6C6E-4568-95FA-CC14DCE251A5</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>Statsminister GÖRAN PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är tacksam för den möjligheten.
Det är inte bara i dagens nyhetsflod som uppgiften har
varit att bringa klarhet, utan det har över huvud taget
gällt den offentliga sektorns situation i Sverige.
Som Alf Svensson kanske kommer ihåg hade vi
för några år sedan en utomordentligt dramatisk stats-
finansiell situation med jättelika underskott i kommu-
ner, i landsting och i staten. Det har vi tagit oss ige-
nom. Nu går alla landsting och alla kommuner mot en
situation år 2000 då det är lika stora inkomster som
utgifter.
Kanske har de här åren varit för hårda. Vi har hela
tiden sagt att när vi får egna pengar och inte behöver
låna till vården, till skolan eller till omsorgen om barn
och äldre - när de pengarna finns där - skall vi satsa
de kronorna i vården.
Vad Hegelund talar om är den situation som vi
just är på väg ut ur: dysterhetens period, som Alf
Svensson känner väl. Vad Margot Wallström talar om
är framtiden: det vi nu kan göra med egna pengar.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205519</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
