<anforande>
<dok_hangar_id>2348875</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fattigdomsbekämpning i Sveriges utveck- lingssamarbete</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>45573C24-5917-4E08-8423-C4E386F69CE1</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>BERNDT EKHOLM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Med Eva Zetterbergs resonemang
skulle man kunna kräva tidsplaner på en mängd olika
politiska områden. Jag tror att Eva Zetterberg själv
drar slutsatsen att det är ganska svårt att i regerings-
ställning leva upp till en mängd olika tidsplaner.
Verkligheten är, tyvärr, inte så enkel när man skall
kompromissa mellan olika intressen och möta olika
problem. Jag har svårt att tro att Eva Zetterberg själv i
regeringsställning verkligen skulle arbeta med en
sådan metod. I stället används nog detta för att skapa
opinion för att det hela skall gå snabbare.
Vi har inte intresse av något annat än att det går
att så fort som möjligt återkomma till enprocentsmå-
let. Vi vill dock inte låsa oss vid ett löfte om takten
som vi sedan kanske inte kan hålla. Det är faktiskt
fråga om ganska stora belopp för att återkomma till
enprocentsmålet. Jag menar att det inte går att jämföra
målet om en halvering av arbetslösheten med att räk-
na kronor och ören i biståndet.
</anforandetext>
<intressent_id>0610573125306</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205512</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
