<anforande>
<dok_hangar_id>2348875</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>42EF4FFC-744A-4880-B813-A9AE2C594806</anforande_id>
<anforande_nummer>166</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det som diskuteras och har diskute-
rats de senaste åren i detta ämne är balansen mellan
våra olika viltarter. En enig riksdag beslutade i de-
cember 1996, dvs. för ca 14-15 månader sedan, att
beställa en utredning om balansen vad gäller rovdjur
och en rovdjurspolitik. Jag tycker faktiskt att det finns
anledning att rikta kritik mot regeringen och regering-
ens företrädare för den senfärdighet som har visats.
Först i februari detta år har den här utredningen till-
satts i form av en enmansutredning av Sören Ekström.
Jag beklagar den här senfärdigheten. Jag tror att den
kan vara till men för syftet med detta, nämligen att i
god tid få en politik som syftar till balans mellan
rovdjuren å ena sidan och andra intressen å den andra
sidan. Det är beklagligt eftersom utvecklingen på det
här området går ganska snabbt nu. Vi får rapporter
om att rovdjursstammarna på en del håll utvecklas på
ett sätt som kanske är oacceptabelt.
Jag hoppas att Sören Ekström snabbt kommer till
ett resultat och kan lägga fram ett förslag. Jag hoppas
att den tid som nu går åt framöver inte kommer att
lägga en död hand över nödvändiga beslut i ämnet.
Jag tror att vi med stort förtroende kan överlåta åt
jägare och markägare att sköta en del av dessa balans-
frågor. Det finns ett stort intresse hos dem att se till att
vi har denna viktiga balans. De inser att viltstammar
av alla slag är en resurs som skall skötas på ett lång-
siktigt sätt.
När vi nu i fråga om en del arter är hänvisade till
att använda oss av skyddsjakt är det viktigt att sådan
skyddsjakt också får komma till stånd. Gudrun Lind-
vall uttalar sig här mycket förnumstigt om t.ex.
skarvstammens storlek. Det avslöjar en okunnighet
om att det råder en bred uppfattning om att skarv-
stammens utveckling för närvarande är otillfredsstäl-
lande snabb. Vi måste faktiskt försöka att tillåta en
större och vidare avskjutning.
Samma sak gäller sälbeståndet. Det fordras åtgär-
der för att vi skall kunna ta tillräcklig hänsyn till yr-
kesfiskets intressen och för att även i det här sam-
manhanget åstadkomma en balans mellan olika kon-
kurrerande arter.
Herr talman! När jag skrev min motion om
björnjakt och möjligheten att sälja skinnet när björnen
är skjuten hade jag hoppats på att kunna föra en rolig
och delvis raljerande debatt om de fullständigt obe-
gripliga regler som fanns när det gällde möjligheten
att ta till vara såväl björnkött som björnskinn. Jag
kunde inte ana när jag skrev den motionen att jag så
snabbt som några veckor därefter skulle bli bönhörd
av vederbörande myndigheter. De reglerna är nu
tillrättalagda, och det är jag tacksam för.
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205659</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf166</protokoll_url_www>
</anforande>
