<anforande>
<dok_hangar_id>2348875</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:87 Torsdagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Miljövårdsarbetet och försurningen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DF7F1491-9A2E-49DE-B2D8-638E01144AC8</anforande_id>
<anforande_nummer>152</anforande_nummer>
<talare>ALF ERIKSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Kalkningen är ett problem så länge
vi behöver kalka. Men jag konstaterar att jag inte
hittat något kalkningsobjekt som man har försökt få
pengar till under de senaste tre åren som inte fått
medel. Vi har medel så de räcker i den omfattning
som ansökningarna kommer in. På det sättet skall vi
naturligtvis fortsätta.
Jag nämnde i mitt anförande beträffande skatte-
växling att vi använder ekonomiska styrmedel. Men
vad jag vill påskina är att de inte är möjliga att använ-
da precis hur som helst, utan man måste ta hänsyn till
de problem som jag pekade på när man skall använda
det instrumentet. Därför fordras det mycket noggrann
eftertanke innan man gör det. Vi kan inte använda
skatteväxling som en stabil statlig finansiering. Det är
det instrumentet alldeles för trubbigt för. Men jag
avvisar inte ekonomiska styrmedel, utan låt oss ta den
diskussionen, Gudrun Lindvall, när miljöpropositio-
nen kommer om en månad. Då är den väl beredd, och
vi får möjlighet att ta upp detta på nytt.
</anforandetext>
<intressent_id>0667054859301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205645</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0987/#anf152</protokoll_url_www>
</anforande>
