<anforande>
<dok_hangar_id>2348874</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Socialavgifter </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A63657AB-BD7B-49A6-A949-2A348931053F</anforande_id>
<anforande_nummer>92</anforande_nummer>
<talare>SIW WITTGREN-AHL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tänkte först ge en allmän bak-
grund till varför vi har egenavgifter. Allmänna ege-
navgifter tas, som jag sade tidigare, ut på ett basbe-
lopp över 7 ½ %, vilket innebär att avgiften motsvarar
de inkomster som omfattas av socialförsäkringen. De
är inte förmånsgrundande för vare sig sjukförsäkring,
pensioner eller föräldraförsäkring.
De allmänna egenavgifterna infördes i samband
med krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och
den borgerliga regeringen på hösten 1992. På hösten
1994 beslutades att egenavgiften, som en del av sane-
ringsprogrammet, skulle höjas med 1 % per år fram
till 1998.
Att i stället höja arbetsgivaravgiften i samma om-
fattning hade inneburit att lönekostnaderna för företa-
gen hade stigit ytterligare och fler hade blivit arbets-
lösa.
En ytterligare höjning av inkomstskatten hade in-
neburit att marginaleffekterna hade ökat ytterligare.
Genom höjningen av egenavgifterna fick alltså de
som hade arbete bidra till saneringen av statsfinanser-
na.
Vidare tycker jag att man får avvakta genomfö-
randegruppens ställningstagande. Jag har inget mer att
säga om detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0808145784313</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205309</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf92</protokoll_url_www>
</anforande>
