2348874 GL0986 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars 1997/98 86 1998-03-25 00:00:00 Socialavgifter 2EDDA72B-A07B-4288-B5EE-FBC6569F157D 84 RAGNHILD POHANKA (mp) mp Herrar talmän! Jag skall hålla ett litet anförande om SfU10. Jag börjar faktiskt med mitt särskilda yttrande där vi vill ha en nedsättning av de sociala avgifterna för småföretagen. Det handlar mycket om arbetsmarknadspolitik, och vi kommer att behandla frågan utförligare i arbetsmarknadsutskottet. När det gäller egenavgifterna, ett gammalt kärt debattämne, yrkar jag bifall till reservation 2 tillsam- mans med Vänsterpartiet. Egenavgifterna är en mycket större sak än man ofta talar om. Man talade i pensionsreformen om en kompensation för egenavgif- terna. Men förhandlingarna har strandat. Tidigare var avsikten också att man skulle kompensera lönemässigt för egenavgifterna, men det blev inte så. Det står helt klart vilken betydelse egenavgifterna har för kommu- nernas ekonomi. De med lägre inkomster förlorar dessutom på egenavgifterna. Låginkomsttagare har i regel ingen statsskatt, och därför blir det inga avdrag för egenavgifterna, men de får stå för kostnaderna i alla fall. Vi kommer förhoppningsvis att debattera detta flera gånger under våren. När skattereformen genomfördes 1991 var ett av de viktigaste målen att sänka inkomstskatten. Det inne- bar att det framför allt var marginalskatterna för me- del- och höginkomsttagarna som sänktes. Teoretiskt skulle detta finansieras fullt ut genom en breddning av momsen, ett borttagande av avdrag m.m., och - det kommer vi väl alla ihåg - de dynamiska effekter som uteblev. De lyste helt enkelt med sin frånvaro. Man förlorade vissa år upp till 40 miljarder i skatteintäkter. Då ville man råda bot på den här underfinansie- ringen genom att höja inkomstskatterna igen. Men nu blev det en förskönande omskrivning. Man kallade det "egenavgifter". De allmänna egenavgifterna upp- går nästa år till nästan 7 % och ger bruttoinkomster på 50 miljarder till staten. Det kostar alltså 12 miljarder som jag ser det, fast Marie Engström sade 17 miljarder. Det kostar kom- munerna 12 miljarder. Om man jämför detta med Perssonpengarna, som det här året blir 8 miljarder, är dessa inte ens en kompensation för vad kommunerna har förlorat i skatteinkomster. Det är ju inte så att man behöver lägga mer pengar till sjukförsäkringen. Den har ju gått med överskott under ett antal år. Det viktigaste är kanske att det, som jag har nämnt, har en dålig fördelningseffekt. Det försämrar också kommunernas och landstingens eko- nomi. Skatteunderlaget blir sämre. Vi har ett budgetalternativ för detta år, alltså det som vi lade fram förra året, som gör det möjligt att avstå från höjningen av egenavgiften med en procen- tenhet 1998 och att sedan sänka den ytterligare två och en halv procentenhet fram till år 2000. Nu blir det kanske ingen höjning i nästa budgetproposition, men det återstår ju att se. Vi menar att detta kan göras som ett led i en skat- teväxling med högre energi- och miljöskatter. Det kan också ske genom att man satsar rejält på en förkort- ning av arbetstiden till 35 timmar i veckan fram till sekelskiftet. Det leder till minskade kostnader för arbetslösheten. Jag kommer att ta upp det här mer ingående i pensionsdebatten. Yrkandet gällde bifall till reservation 2. 0161018662505 N 2010-01-01 00:00:00 205301 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf84