<anforande>
<dok_hangar_id>2348874</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrings- och flyktingfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3D9C907F-1787-4FAA-8BE7-9C9295F6376D</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>ULLA HOFFMANN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig börja med att instämma i
statsrådets ord om Hans Göran Franck. Det är en stor
förlust för oss alla.
Innan vi antog den nya paragrafen och bestämde
att förföljelse på grund av kön skulle kunna vara skäl
för uppehållstillstånd hade statsrådet, jag och andra
vid olika tillfällen diskussioner om huruvida flykting-
kommissionens flyktingbegrepp skulle vidgas eller
om det skulle få en egen paragraf. Jag upplevde under
de debatterna i kammaren och på andra ställen att vi
ville någonting nytt med denna paragraf.
Nu hamnade frågan som sagt i en paragraf. Den
hamnade inte där vi ville, men det finns ändå en vilja
och en inriktning.
Jag skulle vilja veta vad statsrådet tror är anled-
ningen till att endast tio kvinnor - alla är från Togo
och löper risk för könsstympning - har fått stanna mot
bakgrund av just denna paragraf.
</anforandetext>
<intressent_id>0166402877505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205248</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
