2348874 GL0986 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars 1997/98 86 1998-03-25 00:00:00 Invandrings- och flyktingfrågor FCCF90E4-86B4-42FB-8644-8401731EAE32 17 MAUD BJÖRNEMALM (s) s Fru talman! Det som riksdagen skall behandla i dag gäller regeringens skrivelse om den svenska flyk- tingpolitiken. I skrivelsen lämnas också en redogörel- se för flyktingsituationen i världen. Redogörelsen gäller i första hand 1996, men en del uppgifter gäller också första halvåret 1997. Jag tycker att det finns anledning att påminna om det eftersom vi har en ny flyktinglagstiftning från den 1 januari 1997. Riksdagen har beslutat att den svenska migra- tionspolitiken skall bygga på helhetssyn, respekt för mänskliga rättigheter, internationell solidaritet, global samverkan, förebyggande insatser och en aktiv migrationspolitik i EU och närområdet. Den skall bygga på de förutsättningar vi har i Sverige, och den skall ha ett återvandringsperspektiv. Om detta finns en bred samsyn. Vår migrationspolitik skall vara human, tydlig och konsekvent. Den skall bygga på respekt för mänskliga rättigheter, internationell solidaritet och de förutsätt- ningar vi har i Sverige. Sverige deltar aktivt i arbetet med att få de mänskliga rättigheterna respekterade runt om i världen. Det är ett arbete som sker inom FN och andra internationella organ, i EU och i de nordis- ka länderna. Sverige har genom sin mångåriga kamp för solidariteten och de mänskliga rättigheterna en erkänd ställning i världen. Det är naturligtvis oerhört viktigt med ett interna- tionellt samarbete för att hjälpa alla de miljoner människor som befinner sig på flykt. Det är lika vik- tigt att hjälpa till med förebyggande insatser, dvs. att arbeta för att konflikter som gör att människor tvingas lämna sitt hemland inte skall uppstå, som det är att ge materiellt bistånd som mat, hälsovård och tak över huvudet. Sverige har också under de senaste åren på flera sätt och i olika sammanhang fortsatt att arbeta för att Europas länder skall dela på ansvaret i den mass- flyktssituation som uppstått till följd av kriget i f.d. Jugoslavien. Fru talman! I skrivelsen redogörs för två viktiga händelser under år 1996 som gäller Europasamarbe- tet, dels regeringskonferensen som avslutades med undertecknandet av Amsterdamfördraget, dels under- tecknandet av anslutningen till Schengensamarbetet. Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig till utri- kesutskottet angående regeringens förslag att riksda- gen skall godkänna Amsterdamfördraget. Utskottet kommer att justera sitt yttrande i morgon, men det är ingen hemlighet att utskottet tidigare uttalat sig för att asyl- och invandringsfrågor överförs från tredje pela- ren till samarbetet i första pelaren. Utskottet har också yttrat sig till justitieutskottet angående Schengensamarbetet. Schengensamarbetet syftar dels till att uppfylla målet om den fria rörlighe- ten för personer, dels till att motverka internationell kriminalitet och illegal invandring. I propositionen redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevak- ningens roll i den yttre gränskontrollen, men också krav och behov av förändringar som Schengensamar- betet ställer på myndigheterna. Utskottet vill därför i sitt yttranden fästa justitieut- skottets uppmärksamhet på Invandrarverkets roll i gränskontrollsammanhang. I propositionen påtalas att ca 70 % av dem som söker asyl i Sverige gör det inne i landet och inte vid gränsen. Det är något som klart pekar på att gränskontrollen inte fungerar tillfredsstäl- lande. Även om polisen har ansvaret för gränskontrol- len, borde det gå att hitta former för samarbete med Invandrarverket. I det betänkande som vi nu behandlar finns också två motioner som tar upp Invandrarverkets roll vid gränsen. Utskottet gör ett tillkännagivande till rege- ringen om att den bör se till att Invandrarverket får sådana befogenheter i gränskontrollsammanhang att verket i större omfattning än vad som nu sker får möjlighet att kontrollera utlänningars inresa i Sverige. Fru talman! Jag hade för en tid sedan möjlighet att under några timmar en kväll följa polisens arbete i hamnen i Helsingborg. Två poliser skall hinna med att göra stickprovskontroller på båtar och färjor som kommer var 20:e minut och som också lägger till på olika ställen. Det säger sig självt att det är ett omöjligt arbete. De saknar också ordentlig utrustning för att kunna sköta sitt arbete. Polisen har ingen som helst möjlighet att kontrollera de många bussar och lastbi- lar som kommer med färjorna, detta trots att många asylsökande, när de sedan söker asyl inne i landet, säger att de har kommit med lastbil in i landet. Skall vi ha en effektiv gränskontroll måste både polisen och Invandrarverket ha tillräckliga resurser, annars är gränsen vidöppen. Fru talman! Det finns två motioner till regeringens skrivelse och dessutom ett stort antal motioner från den allmänna motionstiden. Till betänkandet finns 34 reservationer och 4 särskilda yttranden. Det finns en motion som jag gärna vill kommente- ra, även om andra har gjort det tidigare, därför att utskottet gör ytterligare ett tillkännagivande till rege- ringen. Det gäller en enskild moderat motion om vuxenadoption. Utskottet anser att regeringen bör överväga dels om en ovillkorlig kommunikation bör ske mellan domstolar och Invandrarverket, dels utreda om det vid vuxenadoption av en utlänning bör ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter som innefattar både frågan om uppehållstillstånd och ad- option. Utskottet anser att regeringen skall återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella förslag. Fru talman! Folkpartiet skriver i sin partimotion att regeringens skrivelse om invandrings- och flyk- tingpolitiken i första hand är en sorglig uppräkning av beslut som försämrat situationen för många människor på flykt. Det var med stor förvåning jag läste Folk- partiets motion. Det var länge sedan jag läste en så dålig motion. Motionen innehåller en hel rad felaktig- heter, öppna dörrar slås in, förslag läggs fram om sådant som vi redan har fattat beslut om. Vet inte Folkpartiet vilka beslut riksdagen har fattat när det gäller flyktingpolitiken? Motionen får väl anses som ett olycksfall i arbetet. Den motionen måste vara en mardröm för Folkpartiet som under många år gjort anspråk på att vilja vara det parti som vet och kan mest om flyktingpolitik. En reservation från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet gäller utlänningslagens asylbestäm- melser. Där anser reservanterna dels att skrivelsen är en trist uppräkning av de beslut riksdagen fattade 1996, dels att skrivelsen visar på de försämringar som asyllagstiftningen fått vidkännas. Grundläggande för det migrationspolitiska arbetet är respekten för de mänskliga rättigheterna och soli- dariteten. Att värna om asylrätten är därför en viktig del. Människor som har behov av skydd och söker asyl här skall veta att de får det i Sverige dels enligt de konventioner vi har anslutit oss till, dels enligt vår egen lagstiftning. Människor som inte har det behovet av skydd skall också veta att de inte kan tas emot här och också få veta varför. Om lagstiftningen skall garantera människor skydd måste den vara tydlig, rättssäker och effektiv. Om lagen är otydlig kan det leda till att människor som inte har tillräckliga skäl att få uppehållstillstånd lockas till Sverige. Det är viktigt vilka signaler vi ger. Jag har här siffror som klart visar skillnaden mel- lan 1996 och 1997 när det gäller hur ändringarna i utlänningslagen har tillämpats. De visar klart att nå- gon försämring inte har skett. Man kan inte påstå att den svenska flyktingpolitiken har blivit mer restriktiv. Om man studerar beviljade uppehållstillstånd fr.o.m. den 1 januari 1997 finner man att andelen konven- tionsflyktingar har ökat och att stor hänsyn till hu- manitära omständigheter har tagits. Det gäller stora grupper från f.d. Jugoslavien och inte minst barn. Antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflyktingar eller övriga skyddsbehövande ökade från 4 800 år 1996 till 9 600 år 1997. Minskningen av antalet asylsökande hänger i stor utsträckning samman med att kriget i f.d. Jugoslavien upphört. Under 1997 skedde dock en ökning av anta- let asylsökande, bl.a. en ökad inströmning av asylsö- kande kurder från Irak. 9 600 personer sökte asyl i Sverige under 1997. När det gäller reservationen om asylsökande ko- sovoalbaner beslutade regeringen vid förra veckans sammanträde om en förordning som gäller medborga- re i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Men jag överlå- ter med varm hand till statsrådet Pierre Schori att närmare förklara detta. Fru talman! Det finns ett antal motioner som rör uppskjuten invandring eller den s.k. tvåårsregeln där motionärerna framhåller att många utländska kvinnor hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli avvi- sade har de inte vågat bryta sitt förhållande trots att de utsatts för misshandel och övergrepp. En utredning, den s.k. Anknytningsutredningen, har lämnat sitt betänkande till regeringen. Utred- ningsuppdraget har bl.a. varit att ta reda på vilken inverkan en s.k. sprucken anknytning har för frågan om uppehållstillstånd, att undersöka vilka möjligheter det nuvarande regelsystemet erbjuder för att komma till rätta med problemen, att kartlägga hur vanligt det är att utländska kvinnor blir utsatta för övergrepp och hur ofta samma person gör sig skyldig till upprepade övergrepp. Regeringen har överlämnat utredningens förslag till NIPU för ställningstagande. Därför anser utskottet att resultatet av kommitténs arbete skall avvaktas. Det finns några reservationer som behandlar barn. I både den migrationspolitiska propositionen och i utskottsbetänkandet redogörs utförligt för barnkon- ventionens bestämmelser. Utlänningslagen komplette- ras också med en portalparagraf som gäller barnets hälsa, utveckling och hänsyn till barnets bästa. Miljöpartiet och Folkpartiet begär i en reservation att barnkonventionen skall införlivas med den svenska utlänningslagstiftningen. Barnkommittén har över- lämnat sitt betänkande till regeringen, och enligt de uppgifter jag har bereds det för närvarande i Rege- ringskansliet och en proposition kommer senare under våren. Många barnfamiljer har inte tillräckliga skäl för att få upppehållstillstånd i Sverige. De flesta accepterar detta och lämnar landet, men en del rättar sig inte efter beslutet utan håller sig undan, dvs. gömmer sig. Folkpartiet framför i sin motion en gammal stånd- punkt att det skall vara förbjudet att ta barn i förvar. Under den borgerliga tiden lade den dåvarande folk- partistiska invandrarministern fram en proposition med förslag om förbud mot att ta barn i förvar om det inte gällde avvisning med omedelbar verkställighet. Propositionens förslag innebar att det inte skulle gå att avvisa en barnfamilj som inte hade tillräckliga asylskäl utan ville stanna i Sverige och som vägrar rätta sig efter fattade beslut. Propositionen lämnade så många frågor obesvarade, t.ex. vad som skulle ske med barnen som vistades illegalt i landet att utskottet skickade propositionen på remiss till berörda myndig- heter och ett antal frivilligorganisationer. Efter att ha läst remissinstansernas synpunkter stod det klart för de flesta ledamöterna i utskottet att något måste göras åt förslaget i propositionen med den målsättningen att så långt som möjligt begränsa möjligheterna att ta barn i förvar men också med den principiella inställningen att det måste finnas en yt- tersta möjlighet att avlägsna den som inte har rätt att stanna i landet och som vägrar att rätta sig efter fatta- de beslut. Jag vill framhålla att det är förbjudet att sätta barn i fängelse, häkte eller polisarrest. Förvar av barn skall ske på speciella ställen som inte har några likheter med vare sig fängelse, häkte eller polisens arrest. Majoriteten i utskottet arbetade därför fram ett betydligt humanare förslag som riksdagen sedan bi- föll. Förslaget innebär i korthet att förvar skall få tillgripas som en sista utväg. Om det finns skäl att tro att familjen inte skall rätta sig efter avvisningsbeslutet skall man pröva att ställa barnet under uppsikt, en uppsikt som inte innebär ett frihetsberövande men som är förenat med vissa villkor, t.ex. anmälnings- plikt. Det kan ske på förläggningen eller hos polisen. Barnet kan leva normalt och behöver inte flyttas från sin invanda miljö före avresan. Om familjen däremot tillsammans med barnet gömmer sig eller på annat sätt vägrar resa frivilligt kan möjligheten att ta barn i förvar användas. För- varstiden för barn är begränsad till 72 timmar, och om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med ytterligare 72 timmar. Föräldrarna har ansvaret att avgöra vad som är bäst för barnet - att familjen under värdiga former lämnar landet frivilligt eller tas i för- var när familjen påträffas och därefter avvisas ur landet. Fru talman! Så länge som människor behöver skydd undan förföljelse och förtryck, undan konflikter och katastrofer, skall Sverige liksom andra nationer ta sitt ansvar för dem. Det förs två flyktingpolitiska debatter i dag. Den ena förs i massmedierna av etablerade debattörer och av vissa frivilligorganisationer och, som vi har hört här i dag, av vissa politiska partier. Där hävdas det att Sverige för en hård och inhuman flyktingpolitik. Den andra debatten förs ute i landet, på partimöten, på arbetsplatser, på insändarsidor. Där hävdas det mot- satta, dvs. att Sverige för en alltför generös flykting- politik. Detta ställer två krav på politiken. Den skall för det första vara generös och human och ett uttryck för att det är en mänsklig rättighet att söka asyl. Flykting- politiken måste för det andra vara tydlig och konsek- vent. Politiken måste vara trovärdig och legitim. An- nars riskerar vi att den samhälleliga solidariteten, som är den humana flyktingpolitikens förutsättning, urhol- kas. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio- ner. 0708639889502 N 2010-01-01 00:00:00 205234 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf17