<anforande>
<dok_hangar_id>2348874</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrings- och flyktingfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>02B6416B-5C3A-4180-A18E-38DCBDAF39F7</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>GUSTAF VON ESSEN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Med Rose-Marie Frebran kan jag
möjligtvis bli litet personlig; jag är engagerad i aktivt
hjälparbete i norra Kurdistan, och jag skall resa ned
om ett par dagar dit och träffa alla de människor som
finns där och som vi samarbetar med. Jag ser beho-
ven, och jag försöker göra det jag kan.
Samtidigt sitter jag i Utlänningsnämnden. Man
kan fråga sig: Är jag kristen på det ena stället och inte
kristen på det andra stället? Man måste tillgodogöra
sig en helhetssyn och försöka kämpa med sig själv om
den.
Man kommer aldrig ifrån att det finns gränssnitt
som måste bli tydliga för att man skall kunna klara en
invandringspolitik som är hållfast över tiden.
Gränssnitt kommer alltid, var man än lägger dem, att
innebära trauman. Även Rose-Marie Frebran och alla
andra här kommer att ha gränssnitt i sina förslag. Alla
förespråkar ju en reglerad invandring, såvitt jag har
förstått. Då blir det alltid trauman.
</anforandetext>
<intressent_id>0773312517000</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205232</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
