2348874 GL0986 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:86 Onsdagen den 25 mars 1997/98 86 1998-03-25 00:00:00 Vissa näringspolitiska frågor C2BA5323-B5CF-466F-B7D4-086ABF585ED8 123 TORSTEN GAVELIN (fp) fp Herr talman! Jobben, vården och skolan är för oss i Folkpartiet de tre frågorna av störst betydelse för att öka välfärden i vårt land. Genom kombinationen av ett starkt och livskraftigt företagande och ett starkt socialt engagemang vill vi bygga ett samhälle med livsglädje och trygghet för alla. Grundläggande är behovet av ett starkt näringsliv med företag som mår bra och vill växa och bli större. Därför lyssnar vi noga på dem som skall föra Sverige ur massarbetslösheten och skapa hundratusentals nya jobb, nämligen företa- garna. I en just presenterad enkätundersökning, gjord av Socialdemokraternas ungdomsförbund, får vi reda på att den i särklass viktigaste frågan för ungdomar i dag är arbetslösheten. Hela 43 % rankar arbetslösheten som den viktigaste politiska frågan. Miljön och sam- hällsekonomin kommer därnäst med 14 respektive 9 % av rösterna. Inte ens var fjärde av de tillfrågade ungdomarna tycker att Sverige är på rätt väg. Så mycket tydligare än så här kan det väl knappast sägas. Ingen uppgift i svensk politik är viktigare än att avvärja hotet om att den höga arbetslösheten blir bestående. Hundratusentals människor står i dag utan jobb och utan möjlighet att försörja sig själva. Göran Persson har sagt att den som är satt i skuld inte är fri. Men, Göran Persson, den som är arbetslös är heller inte fri. Andelen svenskar med jobb var 1997 lägre än någon gång sedan 1950-talet. Ett annat smolk i bägaren är att regeringen envisas med att tala om att det viktigaste målet är att förändra den öppna arbetslösheten. Problemet är att den öppna arbetslösheten egentligen inte är ett bra mått på hur många som är utan arbete, då tusentals och åter tusen- tals människor är gömda i åtgärdsstatistik och i bok- stavssysselsättningar - ALU, API, AMU, OTA, OSA och allt vad de heter. Vad människor vill ha och be- höver stavas j-o-b-b, jobb, inte någon bokstavssyssel- sättning. Alla dessa åtgärder försvårar dessutom, enligt fack och företagare, framväxten av riktiga jobb. Arbetslösheten är ett gigantiskt misslyckande. Herr talman! Sverige har genom åren motat arbets- lösheten dels med AMS-åtgärder, dels genom att expandera offentlig sektor samt pumpa in statliga subventioner i dödsdömda branscher, allt på skattebe- talarnas bekostnad. Det är detta vi nu får betala för. Den svenska offentliga sektorn är nödvändig för att näringslivet och samhället skall kunna fungera och är väl värd att utveckla. Men det kan aldrig vara ar- betsmarknadspolitiska åtgärder som formar välfärden, utan det måste vara de verkliga behoven i samhället. I annat fall bäddar man bara för smärtsamma och ibland orealistiska nedskärningar i verksamheterna, som nu sker t.ex. inom vård och omsorg. Om vi skall få fler jobb i det här landet är det nödvändigt att välja en helt annan väg. Vägen heter den enskilda människan, företagaren, entreprenören. Bara om han eller hon får verka på rimliga och inspi- rerande villkor kommer vi att få alla de växande före- tag vi behöver för att lösa underskotten och arbetslös- heten. Kampen mot arbetslösheten måste därför vara en kamp för alla dem som skapar de nya jobben i Sverige. Det kan låta självklart, men alltför ofta handlar den svenska debatten om att rädda gamla jobb snarare än att skapa nya. Alltför ofta väntas det på krispaket. Alltför ofta framställs arbetsmarknadsmi- nistern och AMS-chefen som huvudpersonerna i kampen mot arbetslösheten. Det är de inte - och har egentligen aldrig varit! Om det är någon som skall inneha rollen som primus motor är det faktiskt nä- ringsministern, som inte är här i dag. Herr talman! De välståndsbildande krafterna har försummats i Sverige under en lång rad av år. Under efterkrigstiden har Sverige inte haft något nettotill- skott av jobb i den privata sektorn. Detta måste änd- ras. Sverige har ett antal internationellt framgångsrika företag som vi skall vara mycket stolta över, men de måste kompletteras med tusentals nya och växande små och medelstora företag för att bredda svenskt näringsliv, få fart på tillväxten och skapa de nya job- ben. Inget av våra stora svenska företag har stigit upp fixt och färdigt som Fågel Fenix. De är resultat av en varsam och målmedveten satsning på en spirande tanke eller en plötslig idé av enskilda människor. Alla företag, stora som små, har en gång startat med en idé. Företagare är ingen enhetlig grupp. Det finns stora skillnader när det gäller uppväxt, bakgrund, motiv och ambitioner, och verksamheterna är också vitt skilda. För många är chansen att tjäna pengar en drivkraft, men det är sällan det enda skälet och ofta inte ens det viktigaste. Att efter eget huvud kunna pröva en idé är ett vanligt motiv, att kunna stanna kvar på den ort där man bor är ett annat. Ofta möter man ett stort socialt ansvarskännande hos småföretagarna, som att slå vakt om sin egen bygd. I det mindre företaget är det företagaren själv som är den viktigaste tillgången. När politiken utformas måste man därför ta hänsyn till hur den påverkar inte bara företaget utan också människorna inom verk- samheten. Det gäller exempelvis skattesystemet och arbetet med att minska byråkrati och krångel. Social- demokraterna och deras stödpartier hade faktiskt chansen senast för bara några veckor sedan att ge- nomföra en sådan förbättring redan nu. Vi föreslog, tillsammans med moderater och kristdemokrater, att en regel skulle falla om den inte förnyas inom en viss tid. Tyvärr ville ni inte ta den chansen. Synd för Sve- riges företagare. Synd för Sverige. Samma partier har följt upp denna delfråga i re- servation 5, och i den gemensamma reservationen 1 har vi redovisat vår syn på näringspolitiken i allmän- het. Jag har i mitt anförande valt att utveckla några ståndpunkter utifrån den enskilda människans, företa- garens, perspektiv. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1. 0286601777205 N 2010-01-01 00:00:00 205340 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0986/#anf123