2348873 GL0985 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:85 Tisdagen den 24 mars 1997/98 85 1998-03-24 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:214 om underhållsstödet interpellationsdebatt 5E2FD54F-60B7-437C-A362-3BF9B9ADF5D6 78 SIGGE GODIN (fp) fp Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det här är ingen ny fråga. Vi brukar diskutera den en gång i kvartalet, och vi lär få fortsätta med det. Utformningen av det nya underhållsstödet har vi- sat sig, enligt vad jag anser, ha mycket allvarliga brister som vi från Folkpartiets sida pekade på när regeringen lade fram sitt förslag. Detta konstaterande innebär inte att vi slår oss för bröstet och säger: Vad var det vi sade? Vi vill i stället föra en debatt och en dialog om hur man på bästa sätt kan avhjälpa de allra värsta bristerna i det här systemet. Herr talman! Tyvärr ger statsrådet inte på någon punkt några signaler om hur de här eventuella för- ändringarna skall kunna ske. Det har nu gått drygt ett år sedan underhållsstödet infördes. Som statsrådet skriver i sitt svar har Riksförsäkringsverkets rapport kommit, och en annan som offentliggörs i dag. Den har kommenterats i medierna i dag. Jag har inte kun- nat ta del av den, men den finns. Eftersom jag inte har rapporten i min hand - mitt utskott har den - utgår jag från att det som står i medierna i dag är korrekt. Där står att de nya reglerna inte ger någon besparing. Det är ganska allvarligt med tanke på den diskussion vi hade när systemet sattes i sjön. Det kostar staten lika mycket som det gamla systemet. Då måste man ställa sig frågan: Är inte det här ett bättre underhållsstöd än det tidigare? Det finns naturligtvis en del fördelar med det, men då borde vi göra någonting åt nackde- larna så att det går att hantera det på ett bättre sätt. I en rapport från en Göteborgskassa sägs att hela 90 % av dem som sökte anstånd har fått det beviljat. Av dessa är 15 % kvinnor, vilket aldrig tidigare kommit fram i debatten. 75 % av dem som ansöker om anstånd har en inkomst som understiger 150 000 kr per år. 28 % av de sökande är arbetslösa, och 93 % av dessa beviljades anstånd. Enligt medierna i dag säger Riksförsäkringsverket att 41 000 personer är noterade hos kronofogdarna. I fjol var siffran 23 000. Det bör man kanske fundera över. Vid samtal med kronofogdarna uppges att de fall där sökande ligger under existensminimum åtgärdas inte. De ligger som passiva ärenden, och där får de ligga i fem år. Däref- ter avskrivs de. När jag frågar kronofogdarna i dag säger de att man kan uppskatta att ungefär 50 % av ärendena är sådana som man inte kommer att göra någonting åt eller där man i mycket liten utsträckning kan dra in pengar till de avbetalningar som borde göras. Är statsrådet medveten om att de människor som är föremål för betalningsanmärkningar, som det heter, inte kan låna pengar i en bank, de kan inte köpa något på avbetalning osv. Skall det pågå i fem år om de inte får bättre ekonomiska möjligheter? Det finns en mängd sådana problem. Det går ut över barnens bästa när föräldrarna inte kan klara ut de här frågorna och när vi har ett system som inte gör det bättre utan sna- rare sämre för dem som är arbetslösa och har dålig ekonomi. Jag vill fråga: Vad blir nästa steg? När kan rege- ringen komma med några ändringsförslag för att råda bot på de värsta bristerna? I många frågor faller sys- temet samman. Det var det som Folkpartiet varnade för. Därför måste vi få något svar på hur vi skall han- tera detta. 0108070243108 N 2010-01-01 00:00:00 205208 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0985/#anf78