<anforande>
<dok_hangar_id>2348873</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:85 Tisdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:215 om Samhall</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>13B21B7D-3094-4393-A741-A1B972C4E2C6</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>BO NILSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det verkar åtminstone litet ljusare.
Nu hoppas jag att vi till protokollet antecknar att
ambitionen var att man skulle vidmakthålla antalet
anställda för nästa år. Det tycker jag är ett viktigt
besked. Jag hoppas verkligen att statsrådet kan leva
upp till det kravet.
Jag har några uppgifter som jag gärna vill ta upp.
Det skulle behövas 170 000 nya jobb som förbehålls
funktionshindrade för att denna grupp skall ha samma
sysselsättningsnivå som andra grupper i samhället.
Det måste vara en utmaning. Det är inget som vi kan
nonchalera. Det måste kraftsamlas även om detta är
en svag grupp som kanske inte är så högljudd i debat-
ten. Men detta är verkligen en grupp som behöver vår
hjälp.
Jag tittar på antalet anställda med lönebidrag. In-
klusive OSA och Samhall har de från 1990 till 1997
legat oförändrat på ca 80 000. Samtidigt har åtgärder-
na för arbetslösheten i gemen fyrdubblats. Det råder
inget tvivel om att den här gruppen är förfördelad. Jag
tycker att det är viktigt att stå upp för just den här
gruppen.
Jag har några exempel på andra konsekvenser av
den situation som Samhall är i. I Kävlinge står det i
dagens tidning: Förvånad över uppsägningar på Sam-
hall. Uppgift står mot uppgift när det gäller uppsäg-
ningar av anställda på Samhall syd. På bara några
månader har sex stycken i Kävlinge blivit uppsagda
från Samhall.
Det är så hårda krav i dag att folk inte ens platsar i
Samhall, utan man säger upp dem därför att de inte är
effektiva nog. Det här är naturligtvis ett utslag av de
hårda besparingar som man har gjort på Samhall. Jag
tycker att det här är ett dåligt sätt att spara på.
Jag träffade en kollega innan jag skulle gå hit som
sade: Jag har en bekant som inte kommer att få vara
kvar på sitt jobb i Samhall därför att hon inte klarar
effektivitetskravet. Jag kan ta många exempel. Jag var
på ett epilepsimöte i lördags. Jag är ordförande i Epi-
lepsiförbundet. Då var det en kille som sade: Jag har
jobbat i Samhall i 30 år, nu orkar jag inte längre där-
för att effektivitetskraven är så höga som de är. Det
går att ta hur många exempel som helst.
Jag fick i dag Arbetslivsfakta i min hand. Där står:
Få arbetshandikappade får arbete. Det här är mycket
allvarliga signaler. Jag tycker att det är vår uppgift
som politiker att hjälpa dem som behöver den här
hjälpen allra bäst.
Nu vet jag inte om den statistik som jag läste upp
eller den statistik som tydligen arbetsmarknadsminis-
tern har är riktig. Men jag vet att det är hundratusen-
tals människor med funktionshinder och arbetshandi-
kapp som står utanför arbetsmarknaden. De är jätte-
dyra för samhället. Det allra bästa vi kunde göra för
dem och för samhället vore att ge dem någon form av
jobb. Jag tror att Samhall skulle kunna göra en stor
insats i det sammanhanget. Ge Samhall förtroendet
och nya resurser! Då tror jag att vi kan skapa många
nya meningsfulla arbeten för funktionshindrade.
</anforandetext>
<intressent_id>0332721987700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205203</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0985/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
