<anforande>
<dok_hangar_id>2348873</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:85 Tisdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:215 om Samhall</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5C5054F0-5956-416D-B820-828E926AED42</anforande_id>
<anforande_nummer>72</anforande_nummer>
<talare>Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag delar Bo Nilssons uppfattning att
denna grupp är en grupp som skall värnas. Det kan
man naturligtvis göra på litet olika sätt.
Låt mig ändå först säga att den som läser statistik,
och det måste en arbetsmarknadsminister göra, ändå
kan konstatera att de arbetslösa har blivit färre under
det senaste året. Arbetslösheten har sjunkit ganska
kraftigt för den gruppen.
Vi kan också konstatera att långtidsarbetslösa ar-
betshandikappade har blivit färre. Antalet har nästan
halverats på ett år. Vi kan också konstatera att det inte
bara är åtgärder som har åstadkommit det här fallet,
även om åtgärderna är något fler nu än för ett år se-
dan. Det beror på andra saker. Förhoppningsvis har
de kunnat beredas någon form av annan sysselsätt-
ning.
Vi kan också via statistiken se att lönebidragen
ligger litet högre. De ligger sista veckan på 47 000.
Det är jag inte nöjd med. Jag har sagt att lönebidragen
skall upp över fjolårets nivå. Lönebidrag och OSA,
som den åtgärden heter, skall upp till ett snitt på unge-
fär 53 000. Det finns också i denna uppgång på ar-
betsmarknaden en viss ljusning för den här gruppen.
Det tycker jag att vi skall kosta på oss att erkänna.
Men det är klart att det inte räcker. Vi måste göra
särskilda insatser för att den uppgång som vi nu ser
också skall komma den här gruppen till del i ännu
högre utsträckning. Det kan handla om lönebidrag,
det kan handla om arbetstillfällen inom Samhall.
För att svara på några av frågorna kan jag väl säga
att det är klart att jag inte tycker att det är rätt att man
friställer 2 500 personer, lika litet som jag tycker att
det är rätt att man friställer folk i offentlig sektor. Det
finns också en annan uträkning, som vi diskuterade
här förut, som visar att om man ser det strikt ekono-
miskt skulle det säkert vara lönsamt att alla de här
människorna fick gå tillbaka till offentlig sektor. Om
man räknar plus och minus kan man säga det. Min
ambition är att jobben vidmakthålls 1998. Det är min
ambition. Hur det skall gå till får vi återkomma till i
den vårbudget som kommer om ett par veckor.
De andra frågorna som vi har diskuterat tidigare
handlar om resultatkrav. Vi har skärpt kraven på dem
som jobbar i Samhall. Det handlar om ytterligare mål,
det som LOSAM var inne på. Det handlar om finansi-
eringen på litet längre sikt, inklusive PLO-
uppräkningen. Det skall ingå i den analys av Samhall
som skall göras på ett mer djupgående sätt än t.o.m.
LOSAM gjorde. Där skall också effekterna av en
eventuell utökning av antalet platser på Samhall gö-
ras.
Det är klart att det i mitt huvud också finns ett så-
dant scenario. Hur skulle det vara om vi utökade med
visst antal tusen nya platser? Vad skulle det kosta?
Hur skulle det vara i förhållande till att vi t.ex. utöka-
de möjligheten till lönebidrag? Men detta är någon-
ting som den utredning som vi kommer att avisera i
vårpropositionen kommer att titta närmare på.
</anforandetext>
<intressent_id>0874604979107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205202</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0985/#anf72</protokoll_url_www>
</anforande>
