2348873 GL0985 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:85 Tisdagen den 24 mars 1997/98 85 1998-03-24 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:211 om Ko- sovo interpellationsdebatt 52937A88-FA61-4B03-9EA7-708EEC3905FA 20 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Jag vill också tacka utrikesministern för svaret. Många hade befarat att någonting skulle blossa upp i Kosovo och att Kosovo glömdes bort i allt det som hände i f.d. Jugoslavien. Det skedde ock- så. Omvärlden vaknade inte riktigt på allvar förrän det blev en verklig konflikt, man tog till vapnen och ser- berna svarade med motaktioner. Utrikesministern sade att Förbundsrepubliken Ju- goslavien borde inse att det efter alla påtryckningar på senare tid inte finns någon annan väg ut än med hjälp av dialog. Jag hoppas verkligen att det är så. Historien och erfarenheten visar att regimen i Belgrad inte inser sådana självklarheter. Man vågar inte riktigt lita på att det verkligen är så. Jag har nu funderingar om de studenter som de- monstrerar mot gjorda eftergifter. Är de verkligen spontana eller är det arrangerade motdemonstratio- ner? Det kan man verkligen fundera över. De kom lägligt efter det att Belgrad gjorde eftergifter om skolorna och att universiteten skulle öppnas. Det är bra att sådana eftergifter har gjorts. Men jag undrar om det är med hjärtat eller om det är något konstrue- rat. Det gäller att hela tiden trycka på och att hela tiden vara mycket bestämd och inte tappa greppet om frågan. Det är självklart olyckligt att president Rugovas icke-våldsstrategi stördes så kraftigt. Det går också att förstå vanmakten hos ungdomar som inte får gå i skolan, på universiteten, som förvägras att tala sitt språk, som inte har någon chans att få ett arbete och som förtrycks och utsätts för ständiga trakasserier. De upplever att omvärlden, trots uttalanden och resolu- tioner från FN, inte har gjort något som påverkar deras situation. Jag förstår att de till slut tar till vapen, även om jag inte försvarar det. Det är lätt att förstå kraven på fullständig självständighet. Det var en demonstration här vid Sergels torg. Autonomi var inte sådant som man skulle tala om i det sammanhanget, för det fick man inget gehör. Man förstår en sådan reaktion i den situationen. F.d. Jugoslavien är inte vad det var för tio år se- dan. Det har inte samma gränser, och det består av flera länder i dag. Jag förstår kraven på självständig- het. Varför just Kosovo inte skulle omfattas av det kan man fundera på i varje fall. Vad som är positivt i det hela är valet i söndags. Såvitt jag förstår - jag har inte fått någon fullständig rapport om det - var det ett väldigt kraftigt stöd till Rugova. Han predikar icke-våldsprincipen. Männi- skor vill ju inte ha våld. Självklart vill man ha slut på våldet. Vi hoppas verkligen att man fullföljer detta så att det inte blir stopp på grund av demonstrationerna. Just i det här känsliga läget är det viktigt att omvärl- den fortsätter att vara mycket tydlig i relationerna och fortsätter att bevaka frågan mycket kraftigt. Proble- men är ännu långt ifrån lösta. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 205150 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0985/#anf20