<anforande>
<dok_hangar_id>2348871</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:83 Torsdagen den 19 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändring i minerallagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A0869CE3-8922-4F6B-AD7C-253BE855B20D</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>ANDERS G HÖGMARK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det replikskifte som har varit angåen-
de gruvhanteringen i södra Sverige skulle kunna locka
mig att göra ett längre inlägg, men det skall jag inte.
Däremot finns det anledning att diskutera en annan
central frågeställning, nämligen avvägningen mellan
prospekteringsintresset och det enskilda ägarintresset.
Flera har, fru talman, betonat vikten av prospek-
teringsintresset, och jag vill gärna understryka detta.
Det finns all anledning att peka på betydelsen av en
livaktig gruvhantering i Sverige. Ett studium tillbaka i
historien pekar entydigt på den utomordentliga bety-
delse denna näring och hantering har haft.
Dagens betänkande rör endast smärre detaljer i
den nuvarande minerallagen. Det är ingen tvekan om
att en av de verkligt stora frågorna när det gäller mi-
nerallagen är avvägningen - balanspunkten - mellan å
ena sidan det mycket legitima prospekteringsintresset
och å andra sidan den enskilda äganderätten. Modera-
ta samlingspartiet har under lång tid i andra samman-
hang mycket hårt drivit ägandefrågorna.
Det är därför utomordentligt glädjande att den en-
de som under debatten i sitt inlägg på allvar har tagit
upp och betonat just ägandefrågorna är Sten Tolgfors.
Han pekade på äganderätten och behovet av att se
över den balanspunkten.
När man lyssnar på andra inlägg både här och på
hemmaplan från Vänstern och Miljöpartiet märker
man, precis som Sten Tolgfors sade, att det finns
något falskt i sången om äganderättens betydelse.
Vänsterpartiet vill tillföra det allmänna resurserna.
Eva Goës från Miljöpartiet vill kanske sedan i nåder
dela ut någonting i allmänna bygdemedel, men värnar
inte på något sätt om de enskilda markägarnas intres-
se.
Hemma i södra Småland, där denna diskussion har
blommat upp, är det klart att man känner en oro för
hur bygden kommer att förändras genom det som man
upplever som intrång i den enskilda äganderätten. Där
är äganderätten djupt rotad; det är det ingen tvekan
om. Det kan hända att inställningen är annorlunda i
södra Sverige än i stora områden av norra Sverige.
Jag vill understryka, fru talman, att det var gläd-
jande att Sten Tolgfors från Moderaterna i inlägget
tog upp och betonade den enskilda äganderätten och
behovet av att finna en annan balanspunkt mellan
prospekteringsintresset och ägarintresset. Det är nöd-
vändigt att markägarna känner en form av rättssäker-
het som gör att de legitima intressena kan tillgodoses.
</anforandetext>
<intressent_id>0502353466300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>205011</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0983/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
