2348870 GL0982 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:82 Onsdagen den 18 mars 1997/98 82 1998-03-18 00:00:00 Högskole- och studiestödsfrågor 2C18CFFB-4A0E-49D7-9C3B-659D7C91A280 93 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) s Fru talman! Under debattrubriken Högskole- och studiestödsfrågor ingår tre betänkanden från utbild- ningsutskottet. Det är UbU12 med rubriken Högsko- lefrågor, UbU13 med rubriken Vissa utbildnings- och forskningsområden och UbU14 som behandlar Studi- estödsfrågor. Alla betänkandena bygger på motioner från den allmänna motionstiden. Det är litet svårt att på basen av dessa spridda äm- nesområden och alla de motioner som har väckts att få en bra helhetsbild i debatten. Jag skall försöka. Av alla de motioner som väcktes under den all- männa motionstiden berörde 832 utbildningsfrågor. Detta tolkar jag som ett bevis för den betydelse som utbildningsfrågorna har i dagens samhälle. Många ord har skrivits och talats om samhällets strukturomvand- ling. Kunskapssamhället blir ett alltmer etablerat begrepp. Den närmare innebörden av detta begrepp är dock långtifrån klar. Begreppet används för att be- teckna en rad fenomen och förändringar i det moderna samhället. Gemensamt för dem är att kunskap i alla former tillskrivs väsentligt större betydelse än tidiga- re. I land efter land görs nu politiska uttalanden om behovet av dels en höjning av den totala utbildnings- nivån, dels en kvalitetshöjning inom utbildningen. Det ena motsäger inte det andra. Det talas inte om anting- en-eller. Det talas om både-och. Behovet av fler personer med högskoleutbildning uttalas samtidigt med nödvändigheten av fler utbildningar med högsko- lekaraktär. I debatten återkommer vi alltid till kontrabegrep- pen kvantitet och kvalitet. Jag ser inte att det finns en motsatsställning mellan de två begreppen. Jag delar inte riktigt den utbildningssyn som gång på gång framförs i talarstolen av framför allt Moderaterna, dvs. att om vi ökar antalet studenter så minskar vi kvaliteten på utbildningen. Jag har aldrig riktigt för- stått den uppfattningen. Det är klart att om man diskuterar i investering i kunskap från individens synvinkel, för det naturligtvis med sig att om fler innehar samma kunskap som jag själv måste den kunskapen på något sätt minska i värde. Konsekvensen måste då bli, att om man utbildar 1 000 läkare i stället för 100 måste de 900 läkarna ha en betydligt sämre kvalitet på sin utbildning, eller också har de första 100 läkarnas utbildning plötsligt sjunkit i värde. Det betyder i stort sett att den som har en akademisk grundutbildning på så sätt skulle bli dummare och dummare ju fler som fick en akademisk grundutbildning. Den utbildningssynen kan jag inte dela. Högre utbildning och forskning är centrala delar i samhällets tillväxtmöjligheter. Rätt utbildning i rätt tid på rätt plats utgör också en allt viktigare trygghets- faktor för den enskilda individen. Låt oss också någon gång diskutera utbildning med utgångspunkt från den enskilda individen. Vi svänger oss väldigt ofta med begrepp om näringslivets krav på fler högskoleutbil- dade. Det kravet finns, och det behovet finns. Men vi kan någon gång diskutera med utgångspunkt från den enskilda människans krav på trygghet i det nya kun- skapssamhälle som växer fram. Den tryggheten består alltså i rätt utbildning i rätt tid på rätt plats. Vi politi- ker måste alltså ge varje enskild person förutsättning- en att skaffa sig den utbildningen. Samhällets satsningar på utbildning och forskning blir ett mått på ett samhälles framtidstro, och ett sam- hälles framtidstro baseras på varje enskild människas framtidstro. Varje människa som i dag i vuxen ålder sätter sig på skolbänken och tar studielån visar på det sättet att hon har en stark tro på sig själv och en stark framtidstro att den utbildning hon skaffar sig skall försäkra henne en plats på den framtida arbetsmark- naden. Därför upplever jag det i dag som ett stort privi- legium att få syssla just med utbildningsfrågor, därför att de har på något sätt hamnat i frontlinjen i det poli- tiska arbetet. Fru talman! Under de senaste åren, under den tid som jag har suttit i utbildningsutskottet, har många viktiga beslut fattats för att möta kraven på tillväxt inom utbildningsområdet. De följer en grundlinje. Grundlinjen är att vi skall ge fler människor möjlighet till högre utbildning. Det stora kunskapslyftet möjlig- gör för flera hundra tusen människor att skaffa sig grundläggande högskolebehörighet. Det kommer med säkerhet att innebära ökade krav på högskoleplatser. Samtidigt hoppas jag att det här kommer att bred- da rekryteringen till den högre utbildningen, så att vi äntligen får grepp om det som vi så många år har diskuterat, nämligen den sociala snedrekryteringen. För att möta de ökade önskemålen om och kraven på högskoleutbildning har vi fattat beslut om 60 000 nya permanenta platser på universitet och högskolor. Vi har beslutat om nya regler för tillträde till högsko- lan. Vi har, som några uttryckte det här, centraliserat antagningssystemet. Det som framfördes av Tuve Skånberg som något negativt är samtidigt något väldigt positivt för den enskilde studenten. Det uppfyller just det som Krist- demokraterna också framför, nämligen rättssäkerheten för den enskilde studenten. Detta innebär att man vet att varje enskild högskola inte år för år, eller t.o.m. termin för termin, ändrar sitt antagningssystem eller sorterar bort studenter på grund av att de har skaffat sig sin kompetens på annat håll än i gymnasieskolan - vilket var fallet ett tag, när man förklarade folkhög- skolestudenter inte önskvärda vid universitet och högskola. Vi har fattat beslut om en ny ledningsstruktur för universitet och högskolor. Tjänstestrukturen inom högskolan har moderniserats. Forskarutbildningen har moderniserats. Allt detta har vi gjort för att möta de nya krav som ställs på den högre utbildningen i sam- band med den snabba expansion som den i dag befin- ner sig i. Andra viktiga beslut förbereds. Kommittén Forskning 2000 skall utarbeta ett brett underlag för framtida forskningspolitiska beslut. Återigen kommer vi inom en snar framtid att här i kammaren diskutera forskningens frihet och vad vi menar med begreppet forskningens frihet. Jag anser nog att svensk forskning i dag har en mycket stor frihet, på grund av att offentligheten har varit grundfinansiären för verksamheten. Jag kan inte dela den uppfattningen att så fort den offentliga delen av samhället får insyn och inblick i forskning och högre utbildning är det en icke önskvärd styrning, medan man samtidigt mycket väl kan tänka sig ledan- de personer från svenskt näringsliv som styrelseleda- möter i forskningsstiftelser och högskolor. Forskning- ens frihet baserar sig framför allt på offentlighet. Ett annat viktigt beslut som ligger framför oss är beslut om en ny lärarutbildning. Vi har en parlamen- tariskt sammansatt lärarutbildningsutredning, som riksdagen har initierat, som kommer att utarbeta ett brett underlag för modernisering av lärarutbildningen. Den kommer därmed att motsvara de krav som i dag ställs på lärare. Under åren denna mandatperiod, med de begrän- sade ekonomiska ramar som vi har haft, har vi blivit tvingade att prioritera utbyggnaden av högskolan när det gäller antalet platser. Men nu är vi beredda att även ta steg nr 2: en förändring och modernisering av studiestödssystemet. I vårpropositionen 1997 meddelade regeringen sin avsikt att återkomma avseende ett nytt studiestödssys- tem för beslut 1999. Det bekräftades också i budget- propositionen 1998. Jag anser att riksdagen bör utgå från att regeringen kommer att lägga fram ett förslag till nytt studiefinansieringssystem för vuxna under nästa riksmöte som kan träda i kraft år 2000. Basen för det här beslutet kommer att bli Studi- estödsutredningen, som byggde på en mycket stor enighet. Såvitt jag förstår är det bara Moderaterna som har avvikande mening. Jag vill till Gunnar Goude säga att jag utgår från att inga beslut om enskildheter i nuvarande studi- estödssystem kommer att läggas fram för antagande i riksdagen under tiden fram till att ett förslag om ett nytt studiestödssystem kommer. Fru talman! Med hänvisning till beslut som nyli- gen fattats, till utredningar som pågår och till det förslag till nytt studiestödssystem som förväntas yrkar jag avslag på samtliga de motioner som finns i de tre betänkanden som sorterar under denna debatts rubrik. Några motioner som jag nyss yrkat avslag på kräver dock en egen mässa, eftersom de väcker frågor som kräver svar. Jag har några frågor till Rune Rydén från Modera- terna. Jag tycker att en återkommande formulering i ett par moderata motioner kräver ett tydliggörande. Vad menar ni med formuleringen att den offentliga utbildningsfinansieringen bör styras över från produ- centerna till elever och studenter? Innebär det ter- minsavgifter vid universitet och högskolor? Vad menar moderaterna med formuleringen att teknisk utbildning bör prioriteras framför en allmän expansion? Vilka utbildningar och högskolor skall vid ett sådant förslag till beslut stå tillbaka? Moderaterna skriver i samma motion att ett livs- långt lärande inte kan planeras av staten, utan det gäller i stället att skapa förutsättningar för andra att möta behoven. Vilka är dessa andra? Jag och många med mig väntar på besked om vil- ka konkreta förändringar som döljer sig bakom dessa kluriga formuleringar. Jag utgår ifrån att begreppen klarnat betydligt efter denna riksdagsdebatt. 0853813080501 N 2010-01-01 00:00:00 204915 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0982/#anf93