2348870 GL0982 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:82 Onsdagen den 18 mars 1997/98 82 1998-03-18 00:00:00 Högskole- och studiestödsfrågor 934126B6-06D4-4A30-A5C7-A00546FA994E 86 BRITT-MARIE DANESTIG (v) v Fru talman! Också jag skall hålla mig strikt till det betänkandet handlar om. Jag skall börja med studi- estödet, som jag tycker är den kanske mest angelägna frågan för väldigt många. Vänsterpartiet har flera gånger påtalat att det nya aviserade studiestödet borde ha samordnats med den kraftiga utbyggnaden av antalet utbildningsplatser, både inom kunskapslyftet och den högre utbildningen. Vi har också pekat på den uppenbara risken för att många som deltar i kunskapslyftet kommer att tvingas avbryta sina studier i förtid om de inte får behålla sina särskilda utbildningsbidrag längre än ett år. Vi avsatte pengar för detta i vår budgetmotion i höstas. Nu verkar det glädjande nog som att statsministern och regeringen också har insett att de här problemen finns. Vi hoppas nu att det kommer att avsättas pengar för detta ändamål i vårpropositionen. Det vore jätte- roligt för alla deltagare i kunskapslyftet. Men jag undrar om de också kommer att få möjlighet att läsa även en fjärde termin med särskilt utbildningsbidrag. Nu är det oerhört viktigt att regeringen är tydlig i sina budskap. Den hittillsvarande bristen på framför- hållning har skapat mycket osäkerhet och otrygghet hos många, speciellt bland kunskapslyftets deltagare. Jag har besökt många grupper under de senaste måna- derna, och jag blir glad och rörd över den glädje och optimism som deltagarna känner inför studierna och den självkänsla som studierna ger dem. Men det finns ett orosmoment - man är orolig för hur man skall klara ekonomin i framtiden. Det gäller framför allt kvinnorna, speciellt de som är ensamstå- ende. De och deras lärare kan berätta att väldigt mycket av energi har gått åt för att bekymra sig för den framtida försörjningen. Mycket tid och energi spills också på ideliga kontakter med CSN. På CSN har man också varit mycket oklar i sin information om bl.a. återbetalning av tidigare studieskulder. Det är mycket viktigt att vi löser problemet med den höga belastningen på CSN, och det bör göras skyndsamt. Handläggningstiderna är på tok för långa. CSN måste få tillräckliga anslag för att kunna utföra sitt uppdrag. Även för CSN:s del är det bråttom med det nya studiefinansieringssystemet. Det faktum att det finns så många slags studiestöd i dag har gjort att situationen har blivit ohållbar. Det är de enskilda studenterna som blir lidande. Jag har fått många för- tvivlade brev från studenter som tvingas låna pengar från kompisar, föräldrar och släktingar för att kunna överleva, därför att beskeden och pengarna kommer så sent. Detta är inte rimligt, och jag tror att det kan förstärka den sociala snedrekryteringen till studier. Vi väntar alltså med spänning och undran på det nya studiestödssystemet, och vi har kommit allt längre i våra egna funderingar kring detta. Det är viktigt att detta blir en fråga inför valet - hur skall ett sådant här system utformas? Vi är beredda att lägga fram ett eget förslag under våren. Vi vill se en trappstegsformation med väsentligt ökade bidragsdelar. Även vi har talat om fördelningen 50-50 om man läser på högskola. Ett sådant system som vi funderar på blir både rättvist och lättadministrerat. Vi tror också att det kommer att ge goda rekryte- ringseffekter. Det är ju mycket bättre att studenterna får bidragen i början av livet, när man studerar, än att bidragsdelen flyttas till dess de är fyllda 65 och inte har möjlighet att betala tillbaka studieskulderna, som då avskrivs. Vi är angelägna om att utformningen av det nya studiestödssystemet skall bidra till att motver- ka den sociala snedrekryteringen. Jag vill så säga litet grand om studenternas rätts- säkerhet. Enligt min mening är frågor som rör studen- ternas rättssäkerhet alltför viktiga för att riksdagen skall invänta resultatet av den verksamhet som Hög- skoleverket nu planerar. Rätten för en student som blivit underkänd att genomgå nya prov bör inte längre lämnas oreglerad. Det oklara rättsläget i fråga om lokala föreskrifter som lärosäten meddelat utan att hänvisa till något bemyndigande kan inte få bestå. Högskoleförordningen bör uttryckligen bemyndiga högskolorna att meddela föreskrifter på vissa områ- den. Utskottsmajoritetens hållning i frågor som gäller studenternas rättssäkerhet är alldeles för passiv. Det- samma gäller rådgivning till studenterna. Enligt ut- skottsmajoriteten finns det inte underlag för en be- dömning av huruvida föreskrifterna är otillräckliga. Jag vet att det finns brister här. Jag hoppas och vill att utskottet medverkar till att ta fram en sådan här be- dömning. När jag pratar om studenterna, deras rättssäkerhet och deras situation vill jag också betona vikten av att sjuka studenter får stöd för att återgå till sina studier. Det är lika angeläget att sjuka studenter snabbt kan återgå till studier som att förvärvsarbetande kan åter- gå till sitt arbete. De utbildningsansvariga borde ta en betydligt mer aktiv del i rehabiliteringen av de som är sjuka. Synen på studenterna måste ändras. De har blivit en grupp som nästan känner utanförskap. Det är också en grupp som har fått sin standard sänkt och sina möjligheter kraftigt minskade under de senare åren. Lagstiftningen måste förändras. Frågor som kräver ett snabbt svar är dels den om den framtida studiefinansieringen, så att vi verkligen vet vad som händer, kan ha framförhållning och pla- nera. Men det är också frågan om bostadssituationen. Vi har ett otroligt högt hyresläge för studentbostäder- na. Detta gäller också föräldraförsäkringen, rehabili- teringen vid sjukdom, som jag pratade om, och ar- betsskadeförsäkringen. Till sist vill jag säga att Vänsterpartiet också har motionerat om att det är viktigt att öka antalet stude- rande på C- och D-nivåer. Vi tror att detta kan höra ihop med en satsning på distansutbildning. Resurstill- delningssystemet är utformat på det sättet att det blir olönsamt för högskolorna att erbjuda många platser på C- och D-nivå, speciellt på de enstaka kurserna. Vänsterpartiet tycker att frågan om hur man skapar incitament för högskolorna att öka antalet utbild- ningsplatser på C- och D-nivå borde utredas. Jag har en reservation som gäller dramapeda- gogutbildningen på några av våra folkhögskolor. Vi skulle vilja ha en utredning om att göra dramapeda- gogutbildningen vid en folkhögskola till en högsko- leutbildning. Man pratar mycket om det vidgade språkbegrep- pet i skolan. Man pratar om musiken, dansen och bilden och om det icke-verbala språkets betydelse för kommunikationsförmågan. Då är det viktigt att det finns människor som har de här kunskaperna. Det har dramapedagogerna, och det råder brist på dramapeda- goger. Folkhögskolan har en mycket god tradition när det gäller denna utbildning. Utbildningen håller en hög kvalitet, och lärarna är duktiga och engagerade. Folkhögskolemiljön är också lämplig för denna typ av utbildning. Dessutom tror jag att dramapedagogerna också skulle kunna vara en lämplig rekryteringsbas för vissa typer av lärare på grundskolan om de skulle få tillgo- doräkna sig vissa delar av den tidigare genomgångna dramapedagogutbildningen. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 4 un- der mom. 11 och 32 i UbU12, till reservation 5 under mom. 16 i UbU13 samt till reservation 4 under mom. 2 i UbU14. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 204908 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0982/#anf86