<anforande>
<dok_hangar_id>2348870</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:82 Onsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skolfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F8BBDA2D-BA71-4E82-A1D0-46E5DA02BE04</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>BRITT-MARIE DANESTIG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ulf Melin! Problemet är, som jag sade
i mitt anförande, att förekomsten av betyg och grade-
rade betygskalor har en så pass styrande effekt på
valet av arbetssätt och arbetsformer att vi får en väl-
digt traditionell skola trots att vi vet att arbetslivet
kräver helt andra egenskaper. Detta tycker jag är
absurt.
Jag har betonat att vi självfallet måste ge eleverna
feedback och kontrollera att de når en viss kunskap-
snivå så att de kan gå vidare i sina studier. Men detta
kan ske på ett mycket bättre sätt i samtalet. Där kan
man också tala om sådana saker som betygen inte alls
fångar in, nämligen den personliga tillväxten och
mognaden. Man kan också ta upp saker som eleven
kanske bör tänka på och förbättra. Det kan bli ett
samtal mellan lärare och elev där eleven också kom-
mer med synpunkter på hur undervisningen bedrivs
och vad han eller hon skulle vilja ha ut mer av skolan.
</anforandetext>
<intressent_id>0190801883908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204855</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0982/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
