2348870 GL0982 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:82 Onsdagen den 18 mars 1997/98 82 1998-03-18 00:00:00 Skolfrågor 36A7F435-C66B-481B-A4F5-FE2D7D98C8D9 29 BRITT-MARIE DANESTIG (v) v Fru talman! De två tidigare talarna Andreas Carlgren och Ola Ström har angivit tonen i debatten. Den har fått en mycket allmänpolitisk inriktning. Jag kommer därför att mycket snabbt försöka att konkreti- sera de förslag som Vänsterpartiet har när det gäller skolan och avsluta med det som betänkandet egentli- gen handlar om. Ola Ström sade att fler jobb är väldigt viktigt. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet har poängterat hela tiden under den här mandatperioden. Låt mer pengar återgå till kommuner och landsting, där beho- ven finns, för att slå vakt om kvinnojobben. Ge skolan ökade resurser. Vi tycker att man skall överväga ett sektorsbidrag för förskolan, grundskolan och gymna- sieskolan. Det är staten som har ansvaret för att alla barn får en likvärdig utbildning. Vänsterpartiet vill arbeta för en sammanhållen trettonårig ungdomsskola där teori och praktik varvas och där stor hänsyn tas till elevernas intellektuella mognadsnivå. Vi vill slopa de graderade betygen i skolan och vill göra utvecklingssamtalet obligatoriskt även i gymnasieskolan. Vi menar att det finns ett behov av en samlad översyn av gymnasieskolans styrdokument och att även kursplanerna behöver ses över, liksom systemet med gymnasiepoäng. Vi tycker också att man måste förbättra den fysis- ka och psykosociala miljön. Skolmiljön har en viktig roll i skolans lärprocesser. En kreativ miljö ökar triv- seln och minskar förekomsten av destruktivt beteende. Skapa skolenheter med färre elever! Då ökar möj- ligheterna till ett nära och personligt förhållningssätt mellan eleverna och mellan elever och lärare. Den sociala kontrollen ökar, och därmed minskar också förekomsten av våld, sexuella trakasserier och mobbning. Minska klasstorlekarna och arbeta med mera flexibla gruppindelningar! I mindre grupper förbättras kommunikationen, och kommunikationsmönstret förändras. Alla kan komma till tals. Även de tysta eleverna synliggörs, och förhållandet mellan flickor och pojkar blir mera jämställt. Klimatet blir mjukare, varmare, mer accepterande, och arbetsmiljön blir lugnare. Lärarna får möjlighet att individualisera undervisningen och möta elevernas behov. Undervis- ningen kan i högre grad utgå från elevernas förutsätt- ningar, deras egna erfarenheter och intressen. I en sådan skola finns tid för de personliga mötena. Vi tycker att ingen klass bör ha fler än 25 elever. I en klass bör det aldrig vara mer än en tredjedel av ele- verna som är i behov av särskilt stöd. Forskningen ger en entydig bild av att modellinlärningen annars kant- rar över mot det negativa. Läraryrket måste blir mer attraktivt och få högre status. Lärarna måste få mer inflytande och bli delak- tiga även i beslut som rör ekonomin, organisationen av undervisning, schemaläggning etc. Lärarnas insat- ser måste värderas kontinuerligt. Skolledarnas roll som pedagogiska ledare och personalansvariga måste förstärkas. Fortbildningen av lärare måste förändras och förbättras, liksom skolledarutbildningen. Lärarutbildningen måste moderniseras, så att den bättre motsvarar behoven i dagens samhälle och sko- la, och läraryrket måste ges bättre karriärmöjligheter. Men jag tror inte att ett ökat antal lektorer på gymna- sieskolan löser dessa problem. Lärarutbildningen måste ge en bred grundutbildning, inriktad på infor- mationshantering, utbildningsplanering, kunskapsut- veckling och ledarskap. Lärarna måste bli mer av generalister. I ett samhälle där man bedömer att 40 % av jobben inom något decennium kommer att finnas inom informationshantering och kunskapsutveckling kommer den här typen av lärare att vara mycket at- traktiva även inom andra sektorer i samhället. Mer pengar måste också satsas på skolforskning. Det är ytterst beklagligt att regeringen nu dragit ned på anslagen till forskningen. Det finns ju en mängd angelägna områden att forska kring. Vänsterpartiet har i sina motioner om skolan pekat på några sådana områden. Ola Ström värnar om barnen med och i svårigheter. Är han med på att kvalitetssäkra elevvår- den? Det är så oerhört viktigt att personal som arbetar med barn med och i svårigheter får handledning av en psykolog. Det finns undersökningar som visar att endast ett fåtal lärare har en utarbetad strategi för att bemästra kritiska och störande skolsituationer. Jag tror att även föräldrarna kan behöva psyko- logstöd kortare eller längre tider vid en kris. Vi vet, att problemen som det nu är skjuts över till barn- och ungdomspsykiatrin, där antalet vårdsökande har ökat dramatiskt under senare år. Det har resulterat i mycket långa väntetider, vilket inte bara innebär en samhälls- ekonomisk tragedi utan också en personlig tragedi för många barn och föräldrar. I fråga om resurstilldelningen håller jag med om att förändringar måste ske i kommunerna. Skolor med många elever som har behov av särskilt stöd och som ligger i särskilt utsatta områden måste få bättre eko- nomi. Kommunpolitikerna måste bli bättre på att göra en differentierad resurstilldelning. Segregationen i vårt samhälle är inte enbart ett storstadsproblem. Men det står klart att boendesegregationen och dess kon- sekvenser i Stockholm, Göteborg och Malmö är en tickande bomb. Något måste göras, och det måste göras snart! Vi har föreslagit att Skolverket skall tilldelas me- del för att kunna gå in och aktivt stödja dessa skolor. Vi tror också att kommunpolitikerna måste lära sig att prioritera bättre och mer medvetet. Läromedlen måste bli bättre. Eleverna måste sti- muleras att läsa. Boken och skönlitteraturens betydel- se måste markeras mycket tydligare än nu. Datorer är bra som hjälpmedel, men de kan aldrig ersätta ett lärarstöd. En okritiskt och oreflekterad tilltro till dato- rernas möjligheter att stimulera inlärning kan resultera i det som forskarna kallar pseudosofistikering. Barnet lär sig för tidigt i förhållande till sin mognadsgrad, och barnet lär sig på ett mekaniskt sätt som sedan kan bli ett hinder för en djupare förståelse. Uppföljningen och kontrollen i skolan måste ock- så blir bättre. Skolverket måste få sanktionsmöjlighe- ter. Jag skall snabbt ta upp litet av det som sagts. Be- tänkandet handlar egentligen mycket om betygen. Jag skulle vilja ställa en fråga till betygsivrarna, som vill ha många skalsteg och ser det som en av lösningarna på skolans problem: Behövs det verkligen i dagens skola? Behövs betygen som urvalsinstrument för gymnasieskolan? Knappast, anser jag. I dag är gym- nasieskolan utbyggd så att den kan ta emot alla elever från grundskolan. Den bärande principen är att alla elever skall ha rätt att få den gymnasieutbildning de önskar. Den principen ställer vi ju alla upp på. För mig och Vänsterpartiet är det självklart att eleverna måste ha nått en viss kunskapsnivå för att kunna gå vidare i sina studier till gymnasieskolan. Men den nivån är kopplad till godkännandegränsen och inte till en gradering av betygen. Det informa- tionsvärde som kan ligga i betygen kan man på ett mer nyanserat och bättre sätt ge genom utvecklings- samtalen. Där kan man få fram åsikter, upplevelser och förväntningar som inte kommer fram i andra sammanhang. Lärare, elever och föräldrar kan där tillsammans försöka formulera åtgärdsprogram för att elevernas resurser skall kunna utnyttjas och användas på ett bättre sätt. Jag tror inte att det finns något pedagogiskt värde med betygen. Jag tror inte heller att man behöver betyg för att få eleverna studiemotiverade. Tvärtom bidrar betygen till att man bara fokuserar på det som är mätbart i ämnet. Det är lätt att de som gång på gång misslyckas och får dåliga betyg i en graderad betygs- skala får en mycket negativt självbild. De ger upp tidigt, fastän vi vet att barn mognar olika fort och att det finns stora skillnader mellan barn i samma klass. Vi vet också att betygen har en mycket styrande effekt på arbetssätt och arbetsformer i skolan. Det är ytinlärning och inte djup som premieras. Därmed har betygen en hindrande och försvårande inverkan på den pedagogiska utvecklingen. Dessutom tror jag att betygen kan inverka menligt på den förtroendefulla relationen mellan elever och lärare, som är som grundläggande för att inlärning skall vara möjlig. Till sist - betygen är ett dåligt prognosinstrument för fortsatt utbildning. Jag hoppas nu att regeringen följer Skolkommitténs förslag i detta sammanhang. Det skulle vara ett lyft för svensk skola. Vi vill avskaffa timplanen, men vi tror att det är fel tid att göra det nu. Kommunernas dåliga ekonomi gör att det skulle kunna få negativa konsekvenser, som att man började skära ned på undervisningstiden. Vi avvisar bestämt alla förslag om alternativa kur- ser i kärnämnen. Det vill jag slå fast. Sådana förslag andas uppgivenhet och är faktiskt ett uppenbart svek mot stora grupper av elever. Skolan borde i stället för att individualisera problemen försöka hitta nya former att organisera undervisningen så att den möter olika elevgruppers behov. Jag tror inte på det som Ola Ström och många andra säger, att nivåerna är för högt satta i kärnämne- na. Jag tror inte heller att det råder brist på begåvning hos eleverna. Inte heller tror jag att man kan gå vidare till en kvalificerad utbildning utan att ha en viss kun- skapsnivå. Allting tyder nämligen på att en kvalifice- rad yrkesutbildning kräver minst lika svåra och komplicerade tankeoperationer som när man tillägnar sig ett teoretiskt material. Till slut vill jag tala om musik, som är Sveriges tredje största exportindustri. Svensk musiklivs höga kvalitet är en följd av bredden i musikskolan. Väns- terpartiet vill nu utvidga stödet till barns och ungdo- mars konstnärliga skapande genom att utveckla de kommunala musikskolorna till kommunala kultursko- lor. Ju fler kulturella uttrycksformer en individ be- härskar, desto mer nyanserad blir hans eller hennes uttrycksförmåga och desto större möjligheter har han eller hon att kommunicera med sin omgivning. Vi i Vänsterpartiet vill att kulturskolan som skolform skall finnas med i skollagen, och att kulturskolan skall vara avgiftsfri. Vi tror också att kulturskolorna skulle kun- na vitalisera kulturlivet i kommunerna och vara ett centrum för lärande och skapande. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under mom. 1 och 22 och reservation 10 under mom. 18 i UbU10, samt till reservation 7 under mom. 15 och 16 i UbU11. 0190801883908 N 2010-01-01 00:00:00 204851 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0982/#anf29