<anforande>
<dok_hangar_id>2348869</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:81 Tisdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:210 om sam- hällets sårbarhet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A8BC0930-B466-4AF7-903F-17D6D48B190A</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>Näringsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är två frågor som vi pratar om.
Den ena är om vi har en tillräckligt tydlig lagstiftning
när det gäller ansvarsfördelningen. Jag tillhör dem
som tycker att vi i huvudsak har det, även om det
alltid finns ett eller annat kommatecken att fundera
över. Vi har Statens energimyndighet som är nät-
myndighet enligt ellagen och som utövar tillsyn över
nätverksamheten. Sedan har vi Elsäkerhetsverket som
har tillsynsansvar för elsäkerheten och handhar såda-
na frågor som röjning av ledningsgator. Sedan har vi
Affärsverket svenska kraftnät som har systemansvaret
för elektrisk ström enligt ellagen.
Den enda fråga som jag tycker att det kan finnas
anledning att fundera över är om militär personal skall
kallas in med stöd av räddningstjänstlagen eller om
man skall göra det direkt av nätföretagen mot ersätt-
ning. Man kan naturligtvis fundera över vilken som är
den vettigaste vägen att gå.
Jag tycker i huvudsak att lagstiftningen på den här
punkten fungerar bra. Jag har kanske inte den upp-
fattningen att det är stora problem.
Sedan kommer man till den andra frågan, att ga-
rantera leveranser för småföretagen. Som norrbott-
ningar vet vi att småföretagen många gånger finns
långt ute i periferin. Det är ett ganska stort åtagande
att garantera en sådan leverans, speciellt som näten är
monopol. I glesbygden skall dessa kostnader för mo-
nopolet i nätet bäras av alla konsumenter. Allt vi
hittar på - jag och Sigge Godin - i form av säkerhet
till leveranser kommer att slås ut på ett litet antal
abonnenter i dessa små monopolområden. Det drab-
bar inte de stora städerna med sina egna monopol,
utan det drabbar dessa orter, och det kan bli ganska
kostsamt.
Det är därför som jag uttryckt mig på det sätt som
jag har gjort när det gäller småföretag. Skall vi redan
nu bestämma oss för att införa en kostnad för alla
abonnenter i glesbygdsområdet? Eller skall vi se om
det går att komma fram en annan väg som jag tror kan
vara möjlig, nämligen att med en avreglerad elmark-
nad kommer inte nätföretaget, utan däremot den som
säljer elen att på ett eller annat sätt garantera leverans
och stå för kostnaderna ifall att de faller bort vid
upphandling.
Jag tycker att vi skall skynda långsamt. Annars är
jag rädd för att vi kan hamna i en situation där vi
lägger väldigt stora kostnader på nätbolag som redan i
dag har ett mycket högre nätpris än priset i de tätorts-
områden som vi vanligtvis talar om.
</anforandetext>
<intressent_id>0959236354417</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204818</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0981/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
