<anforande>
<dok_hangar_id>2348867</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:79 Torsdagen den 12 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:170 om utsädesreservat för potatis</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>52AD788D-E59F-4FF9-9E22-AF2B0CF71C76</anforande_id>
<anforande_nummer>125</anforande_nummer>
<talare>TORSTEN GAVELIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Får jag bara inledningsvis beklaga att
jordbruksministern inte har haft chans att ta en enda
liten kort paus under dessa tre timmar som ministern
har varit i elden här i kammaren. Det är litet bistra
arbetsförhållanden vi har i huset ibland.
Tack för svaret, jordbruksministern. Jag skulle
vilja inleda med en fråga. Anser inte jordbruksminis-
tern att utsädesreservat skulle ha stor betydelse för
utsädespotatisodlingen i Sverige, och kanske för po-
tatisodlingen generellt och för potatisodlingen inom
hela Europa?
Det är faktiskt så att potatisen dras med den hel
del sjukdomar. I Sverige är vi lyckligt lottade. Inte
minst i min landsända har vi relativt få av potatisens
sjukdomar representerade, medan det däremot i Euro-
pa i övrigt finns ganska många svåra sjukdomar som
sakteliga sprider sig. Spridningen hit till Sverige har
ökat betydligt efter EU-medlemskapet på grund av
den ökade handeln.
I ministern svar sägs att reservaten skulle innebära
långtgående restriktioner. Låt mig bara konstatera att
om hela Skottland och hela Irland kan vara utsädesre-
servat så måste det också vara möjligt att klara detta
med de restriktioner som finns. Det handlar om att
matpotatisodlare inom reservatsområdena blir tvung-
na att byta utsäde regelbundet och använda ett utsäde
av en viss kvalitet.
Det gör man ju i allmänhet ändå, utan att vara
tvungen till det. Potatisodlarna inom dessa utsädes-
områden har i allmänhet också en ganska stor förstå-
else för de problem som potatisens sjukdomar med-
för. Det är alltså lätt att få dem att byta utsäde.
Man kunde också ta det här litet stegvis. Man kan
t.ex. börja i norra Sverige, sedan gå vidare med Mel-
lansverige och kanske Gotland för att så småningom
ha utsädesreservat i hela landet. Man kan också ha
olika klasser på reservaten. Man behöver inte ha de
högsta kraven på alla reservat, utan man kan göra en
differentiering. EU ställer ju upp speciella villkor för
bildandet av EG-reservat. Den viktigaste restriktionen
är just att odlarna inom reservatet måste byta sitt
utsäde till lägst klass EG 2.
Ministern tog upp frågan om kostnader. Det är
klart att detta kostar en del. Men om man avstår från
att ha reservat för också det med sig kostnader. Det
har vi t.ex. kunnat se nu för en tid sedan, när danskt
utsäde som köptes in till Västergötland förde ringröta
med sig. Det åstadkom kostnader inte bara för den
drabbade odlaren utan också för kontrollmyndigheter
osv. Utsädespotatisodling, potatisförädling och den
verksamhet som finns runt omkring skapar ju också
jobb - inte minst i många av de bygder där det verkli-
gen behövs jobb, på landsbygden.
Frågan om finansieringen av detta får jag ta upp i
nästa inlägg eftersom tiden är ute.
</anforandetext>
<intressent_id>0286601777205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204781</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0979/#anf125</protokoll_url_www>
</anforande>
