2348867 GL0979 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:79 Torsdagen den 12 mars 1997/98 79 1998-03-12 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:182 om Djurskyddet interpellationsdebatt 3DC0312A-0E22-41AF-8FF0-FB59D270260D 119 Jordbruksminister ANNIKA ÅHNBERG (s) s Fru talman! Det är sant som Gudrun Lindvall in- ledningsvis sade, att mandatperioden går mot sitt slut. Det kanske sätter sin prägel på debattformerna. Jag delar oron över att djurskyddstillsynen fortfa- rande, så lång tid efter den nya djurskyddslagen, inte överallt är tillfredsställande. Det har naturligtvis många skäl. Ett skäl är att behovet i varje enskild kommun kan vara mycket litet. I den utredning som Göran Hugoson gjorde och som Gudrun Lindvall hänvisat till konstaterade han att behovet i mer än 50 % av kommunerna uppgick till en fjärdedels djurskyddsinspektör och i 85 % av kom- munerna till en halv djurskyddsinspektör. Han konsta- terade också att det är mycket svårt att med en verk- samhet av den låga omfattningen behålla tillräckligt med kompetens och kunnande när det gäller djur- skyddstillsynens olika delar. Det var naturligtvis detta som var skälet till att vi så småningom kom fram till att det skulle vara en bra lösning att mera av tillsynsansvaret fördes över till länsstyrelserna. Detta väckte mycken oro bland de kommuner som har en fungerande och väl utbyggd djurskyddstillsyn. Den svårighet som återstår att undanröja innan vi kan lämna förslag till riksdagen är hur man gör den avgränsningen, så att de kommuner som har en funge- rande tillsyn och som vill fortsätta med den kan ha kvar den möjligheten, medan å andra sidan de kom- muner som inte klarar att på egen hand göra det här på ett tillfredsställande sätt kan få den hjälp och assi- stans som följer av att länsstyrelsen får ett utvidgat ansvar på det här området. Det fanns också oklarheter som rörde finansie- ringen. De här oklarheterna behöver redas ut. Mot bakgrund av den omfattande diskussion som uppstod fann jag det vara bättre att man hade rett ut och klar- gjort de här olika gränsdragningarna innan förslaget till förändringar förelades riksdagen. Jag är den första att beklaga att det gick på det viset. Det skulle natur- ligtvis ha varit oerhört mycket bättre om vi hade kun- nat formulera ett klart och tydligt förslag och därmed radikalt förbättra djurskyddstillsynen. Men jag tror nu inte att det är så alldeles enkelt att lösa de här problemen. Vi har ju en situation där till- synen till vissa delar och i vissa kommuner med gäl- lande regelverk fungerar mycket bra men i andra delar, fortfarande med samma regelverk, inte alls fungerar bra. Det gäller att vi hittar en lösning där vi inte slår sönder det goda arbete som har byggts upp men kan förbättra i de delar av landet där verksamhe- ten är svag. Även om jag beklagar att fördröjningen sker tror jag att den är nödvändig för att vi skall kunna få ett förslag som i realiteten leder till den förbättring av djurskyddet som vi alla önskar. I avvaktan på den vill jag säga att det inte finns något som helst skäl för kommuner att inte bedriva ett intensivt djurskyddsar- bete. I den mån man använder sådana argument är det nog snarast fråga om dåliga undanflykter. Det är nämligen tydligt utsagt att de kommuner som har en fungerande tillsyn och som även själva är intresserade av att fortsätta att bedriva denna tillsyn kommer att få göra det. Man behöver alltså i de kommunerna inte känna någon som helst oro för att bli fråntagen ansvaret för den här verksamheten. Detta har jag också i många olika sammanhang tydliggjort för kommunerna, senast vid en träff med Kommun- förbundet där man hade samlat kommunernas mil- jöchefer. Jag tror alltså inte att den osäkerheten egentligen finns. 0853235077516 N 2010-01-01 00:00:00 204775 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0979/#anf119