2348866 GL0978 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars 1997/98 78 1998-03-11 00:00:00 Vissa va-frågor m.m. 50414A64-0E96-41B4-87EA-5EC89C9307B1 46 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Om man ser ut över hela vår jord är tillgången till rent vatten en av de absolut största bristerna och en av de största utmaningarna att ta itu med. Trots det kan det kännas som att det för oss här i Sverige mera är ett lyxproblem. Jag vill bara lyfta fram en specifik fråga i det här sammanhanget, nämli- gen tillgången till färskvatten i våra skärgårdsområ- den. Vi befinner oss just nu på kanske den första skär- gårdsön sett från fastlandssidan. Här har vi minsann inga problem med tillgången till sötvatten, men längre ut i skärgården blir det svårare och svårare. Stock- holms skärgård är en världsunik kombination av natur och kultur och betyder oerhört mycket. Det finns diskussioner om att föra upp Stockholms skärgård på världsarvslistan. Vi har alla ett ansvar för att skydda och bevara men också att utveckla skärgårdsområde- na. Det finns tusentals öar i Stockholms skärgård. 130 öar är bebodda året om med sammanlagt ungefär 7 000 invånare. Av dem bor 5 000 på öar utan fast- landsförbindelse. Det är absolut glesbygd. När isen varken bär eller brister spelar det ingen roll om det är en kilometer eller en mil till närmaste fastland. På bl.a. folkpartiinitiativ har ett kraftfullt arbete skett i Stockholmsregionen för att öka möjligheterna. Skärgårdsbefolkningen halverades från 1945 till 1970, men sedan dess har faktiskt skärgårdsbefolk- ningen ökat. Vi tycker att det är viktigt att man på olika sätt skapar bra förutsättningar för människor för att inte bara åka på semester utan också att kunna vara bofasta, leva och verka i skärgården. Det finns många nya förutsättningar som gör detta möjligt. Men vat- tenproblemet måste ändå lösas. Det är en helt nöd- vändig förutsättning för att människor skall kunna bli fastboende i skärgården. Och man får stora problem både med att få grundvattnet att räcka och med att saltvattnet tränger in. Nu när det bebyggs mycket nytt i skärgårdsområ- dena och sommarstugeboende permanentas blir det större risker för överutnyttjande av den begränsade gemensamma resursen i form av sött grundvatten. Det är ett absolut villkor för att man skall kunna ha en långsiktigt hållbar utveckling i skärgården att saltvat- teninträngningen kan undvikas och inte blir större. För bofasta skärgårdsbor måste det kännas otroligt bittert att se ditresta semesterfirare vattna gräsmattor- na med sötvatten ur brunnarna då resultatet kan bli att de själva kanske inte får sötvatten under resten av året i framtiden. Vattenförsörjningen måste tryggas lång- siktigt. Utöver att vänta på beslut med anledning av för- slagen om t.ex. en ny myndighetsstruktur för vatte- nadministrationen, som utskottet hänvisar till, menar vi att man i skärgårdsområdena måste få ytterligare en möjlighet, nämligen att bilda vattenvårdsförbund som gör att man lokalt i skärgårdsområdena kan jobba med grundvattenfrågorna, planera gemensamt utnytt- jande och hålla styrsel på det. Den andra vattenadmi- nistrationen omfattar dels för stora områden, dels kommer den inte att kunna lösa de problem som finns. De vattenvårdsförbund som redan finns jobbar inte med dessa frågor. Det räcker inte med frivillighet, utan man måste ha fler möjligheter för staten att sätta upp ett regelverk och få stöd för det. Jag vill gärna lägga in här en jämförelse med det luftvårdsförbund som bildats i Stockholm, också på folkpartiinitiativ. Vi tycker att det verkar vara ett bra sätt att få den lokala samverkan kring ett gemensamt problem som måste lösas över kommungränser och över tomtgrän- ser och som är viktigt för den långsiktiga möjligheten för människor att bo och verka i skärgården. Med anledning härav, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 204464 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf46