2348866 GL0978 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars 1997/98 78 1998-03-11 00:00:00 Kärnsäkerhet 0752B275-5EB3-4520-A773-D79422D989CE 209 EVA GOËS (mp) mp Herr talman! Till det här betänkandet har vi fogat ett särskilt yttrande angående MOX-bränsle. Att det enbart blev ett särskilt yttrande beror på att miljömi- nistern den 15 augusti 1997 och den 28 januari 1998 har svarat mig i en interpellation respektive fråga i ärendet. Hon har sagt att användandet av MOX- bränsle och överlåtelse av plutonium för att låta kärn- kraftsföretag tillverka MOX-bränsle kräver regering- ens tillstånd. Jag menar emellertid att det uttalandet står på lö- san grund. Vad händer om det blir en regering efter nästa val som vill att Sverige skall vidareutveckla kärnkraften i stället för att avveckla den? Vi i Miljöpartiet vill hindra framställning av MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända kärnbränslet. Vi vill stoppa eventuell införsel av MOX-bränsle till Sverige. Vi anser att Sverige aldrig skall producera eller använda MOX-bränsle i de svenska reaktorerna. Vi varnar för slutförvar av MOX-avfall, som är ännu mer komplext än det vanli- ga högaktiva kärnavfallet. I dag behandlas enbart de yrkanden som handlar om kärnavfallet. Men det betyder ändå att vi måste se på processen före, innan det blir avfall. Det viktigaste är att inte föra in något i en process som vi inte vet hur vi skall hantera i slutändan, och dit hör definitivt MOX-bränslet, som blir MOX-avfall. Bakgrunden är denna: Omkring år 1980 skickade Oskarshamns kraftgrupp, OKG, 139 907 kg svenskt använt kärnbränsle till Sellafield, f.d. Windscale. Det var innan staten fattat beslut om direktförvar. I Sella- field har det förvarats utomhus i behållare i närheten av havet med dess salt och klorider i snart 20 år, vil- ket påverkar konditionen hos behållarna. I ett brev från det brittiska företaget BNFL, med datum den 18 mars 1996, sägs det att en del av bränslet läckte redan vid transporten till England. "However, we do know that some OKG fuel was already leaking when it was transported to the UK." För ett år sedan presenterades en utredning om förutsättningarna för att återföra det svenska kärn- bränslet från Sellafield för slutförvaring i Sverige utan att det upparbetas. Då framgick det att det skulle bli mycket dyrt att återta de ca 140 tonnen kärnbränsle och att en omkonditionering hade varit nödvändig. Enligt det ursprungliga avtalet med BNFL skall kärnavfallet upparbetas och plutoniet samt uranet därefter skickas tillbaka till Sverige. Halva upparbet- ningen har betalats av OKG. I somras gav regeringen klartecken för en sådan upparbetning. Regeringen bedömde det tydligen alltför dyrt att åstadkomma en förändring av det kontrakt som OKG upprättade 1969. Det betyder att det nu finns 900 kg plutonium i England som är svenskägt. Risken finns att plutoniet kommer att användas för framställning av MOX-bränsle, som består av ca 5 % plutonium och 95 % uran. I år tar nämligen Sellafield en ny fabrik i bruk med kapacitet av 120 ton MOX- bränsle. Om vi jämför med att 1996 producerades sammanlagt 125 ton MOX-bränsle i hela världen. Nu verkar dessa anläggningar växa upp som svampar ur jorden både i öst och väst. Regeringen har som sagt fattat beslut om direkt- deponering i stället för upparbetning efter 1980 och har bl.a. skrivit: "Den nuvarande svenska politiken när det gäller använt kärnbränsle är inriktad på direkt slutförvaring av bränslet utan upparbetning. Om detta råder enighet i riksdagen. Ett av motiven till denna hållning rör frågan om ickespridning av kärnvapen mot bakgrund av att plutonium frigörs vid upparbet- ning." Men, hör och häpna, i höstas gick vd för OKG ut och meddelade att han planerar att söka myndigheter- nas tillstånd för att använda plutoniet som MOX- bränsle. Han ansåg det vara bäst ur ekonomisk, miljö- och säkerhetssynvinkel. Men det är helt fel. Det största och farligaste hotet är möjligheten att framställa kärnvapen av plutoniet. Det har jag nämnt. Men det är också mycket farligt att använda MOX- bränsle, mixed oxide fuel, alltså plutonium och uran. Däremot ser många länder en chans att göra goda affärer. De argumenterar med att man kan minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Sanningen är att man brukar köra 1/3 MOX och 2/3 vanligt kärnbränsle. Då minskar plutoniet i MOX- bränslet men växer i det andra bränslet. I slutändan blir det mer plutonium, inte mindre när man tar ut det ur reaktorn. Två personer som forskar om användningen av MOX-bränsle i lättvattenreaktorer och dess påverkan fick förra årets alternativa Nobelpris. Tagaki, japanen, och Schneider, fransmannen, träffades första gången i Japan på en konferens om plutonium. De upptäckte likheter mellan Frankrike och Japan beträffande han- teringen av kärnkraftsfrågan och började samarbeta med anledning av skeppningen av plutonium från Frankrike till Japan. Pagaki vill införa moratorium för Japans plutoniumprogram, vilket nyligen fick till resultat att man håller på att trappa ned plutoni- umprogrammet. Förutom problemet med att köra MOX- bränslereaktorer finns det även här ett avfallsproblem. Fortfarande ligger det 24 ton utländskt MOX-avfall i mellanlagret i Oskarshamn i Sverige, i CLAB, utan att SKB har presenterat förslag hur Sverige skall slutför- vara detta som är farligare än det vanliga högaktiva avfallet. MOX-avfallet har många gånger kraftigare neu- tronstrålning än vanligt kärnkraftsavfall. Plutoniumin- nehållet gör det farligare att hantera än vanligt uran- bränsle. Använt MOX-bränsle innehåller avsevärt högre halter än vanligt använt uranbränsle av flera andra transuraner, t.ex. det extremt långlivade neptu- nium 237 och det ytterst radioaktiva curium 242. Det finns absolut ingen lösning av detta livsfarliga avfall. Därför skall vi inte framställa ytterligare MOX-avfall 900 kg plutonium motsvarar 180 Nagasakibom- ber. Hur skall Sverige kunna lösa problemet med det upparbetade kärnavfallet? Vad skall Sverige göra med 900 kg plutonium? Skall det bli 150 MOX- bränsleelement som OKG kan använda om några år? Det skulle innebära att reaktorerna måste konstrueras om och ännu mer pengar läggas på en livsfarlig oekologisk energiform. Vi i Miljöpartiet de gröna anser att Oskarshamns kraftgrupp eller något annat svenskt kärnkraftsföretag aldrig skall få tillstånd att producera eller använda MOX-bränsle. Eftersom miljöministern i en interpellationsdebatt uttryckt liknande farhågor och åsikter som Miljöpar- tiet i fråga om MOX-bränsle reserverar vi oss inte i detta betänkande. Vi avser dock att bevaka frågan och att vid behov återkomma i frågan och på andra sätt följa den. 0401344912307 N 2010-01-01 00:00:00 204627 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf209