<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Livsmedelskontroll och genteknik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D011CCD4-E93F-4110-9E98-1FF9AD09C6DA</anforande_id>
<anforande_nummer>197</anforande_nummer>
<talare>MICHAEL HAGBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det gläder mig att Marie Wilén tolkar
svaret positivt. Jag är nämligen också angelägen, för
konsumenternas  men också för producenternas skull,
om att vi skall kunna veta varifrån produkterna kom-
mer. Vi kan bara ta exemplet England, där nöt-
köttskonsumtionen har sjunkit med 30-40 % sedan
vissa nötdjur har råkat ut för den tråkiga sjukdomen.
Folk slutar helt enkelt att köpa den typen av produk-
ter. Man blir orolig när man inte vet vad man får.
Därför vill man veta vad man får och var det kommer
från. Jag vet att vi under våren kommer att få anled-
ning att mer diskutera hur ursprungsmärkningen skall
kunna se ut i framtiden. Jag tror nog att Centerpartiet
och vi socialdemokrater, Marie och jag, kommer att
kunna driva den här frågan åt samma håll, för konsu-
menternas skull men också för producenternas skull.
Det är faktiskt väldigt viktigt.
</anforandetext>
<intressent_id>0480007629014</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204615</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf197</protokoll_url_www>
</anforande>
