<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handikappfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>26D9F4A2-7321-46E1-8349-1ECBAE6B18F4</anforande_id>
<anforande_nummer>151</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE WÅGÖ (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag anser att även i bistra tider - som
jag sade i mitt anförande - måste man i första hand
tänka på dem som behöver samhällets stöd bäst. Jag
anser att problemen för den här gruppen handikappa-
de är så stora att insatser behöver göras redan nu.
Tanken med psykädel var att man skulle integreras
i samhället på ett naturligt sätt. Man skulle bo som
alla andra och komma  in i gemenskapen. Min erfa-
renhet och de rapporter jag får innebär egentligen att
vi har drivit många psykiskt handikappade in i halv-
kriminella kretsar som utnyttjar dem. Det är fullstän-
digt otillfredsställande att många människor lever
under sådana premisser i dag.
Har Hans Karlsson någon idé om vad man skulle
kunna göra på kort sikt för att minska effekterna av
den tendens som finns ute i samhället i dag?
</anforandetext>
<intressent_id>0425391168202</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204569</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf151</protokoll_url_www>
</anforande>
