<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Läkemedelsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>31CBEB99-BCD0-4FB6-AAE0-8DD0D6D85959</anforande_id>
<anforande_nummer>134</anforande_nummer>
<talare>BARBRO WESTERHOLM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill göra en komplettering, eller
kanske en korrigering, beträffande den gamla dam
som vi häromdagen kunde se i TV. Hon hade inte gått
runt till många olika doktorer. I stället handlade det
om en person på sjukhem där det var en bristande
kunskap och observans hos personalen. Den här da-
mens tillstånd kunde nämligen bero på en för hög
dosering av läkemedel. Det fallet aktualiserar en an-
nan fråga som jag tror att det är viktigt att ta upp,
nämligen frågan om man skall komplettera vårdlaget
kring en patient på sjukhem med farmaceutisk exper-
tis.
En ganska stor svensk undersökning visar nämli-
gen att i ett team som består av läkare, en medicinskt
ansvarig sköterska och en farmaceut är farmaceutens
roll att följa upp läkemedelsförskrivningen hos de
inneliggande. Då kan man få till stånd en hel del av
sanering vad gäller läkemedelslistan.
</anforandetext>
<intressent_id>0363228965800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204552</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf134</protokoll_url_www>
</anforande>
