<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Läkemedelsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>896C9F7C-DB50-420F-83BF-42C0E047D5EF</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>CHATRINE PÅLSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Läkemedelsberoende och andra lä-
kemedelsproblem, som faktiskt vanligen uppkommit
genom feldiagnostisering och felbehandling, är all-
varliga problem för dem som drabbas. Jag tror att
varje person som drabbas känner sig enormt utsatt.
Man har inte fått veta vilka riskerna är, och man har
trott att det här är den enda vägen till bättring. Förut-
om det mänskliga lidandet åsamkas samhället pro-
blem i form av kostnader för läkarundersökningar,
inläggningar, sjukskrivningar, förtidspensioner och
produktionsbortfall.
Herr talman! Det är alltid ett bekymmer när såda-
na här svåra frågor kommer upp i debatten och man
inte riktigt vet hur man skall kunna ge en professio-
nellt god behandling anpassad efter den enskilda
individen. Kilens verksamhet var ett mycket bra bevis
för att man t.o.m. kan få en intim koppling mellan den
behandlande och den förebyggande verksamheten.
Verksamheten var världsunik. Därför var det enormt
negativt att den tvingades lägga ned. Hur det blir i
framtiden vet vi inte. Jag tror att Kilen hade behövts
mer än väl för att människor som drabbats av läkeme-
delsberoende skall kunna få en möjlighet till rehabili-
tering. Tyvärr blev det inte så.
En annan fråga jag gärna vill ta upp är dopningen,
som flera talare från socialutskottet har anfört. Det är
en väldigt viktig signal från samhället att man vågar
säga tydligt att dopning skall kriminaliseras. Alla
dessa unga människor, främst pojkar, som drabbas av
dopningen får bestående skador, och idrottsrörelsen
har ett jättestort problem. Det finns ingen anledning i
världen att inte klart ta ställning. Jag hoppas att den
proposition som kommer verkligen tar ställning, för
det här är en jätteviktig fråga.
Jag vill också ta upp en annan fråga, i vilken Alf
Svensson och Göran Hägglund har väckt en motion
som vi så att säga i tankarna har fått stöd för, så att
det nu finns ett särskilt yttrande. Det gäller apotekens
verksamhet. Vi har under senare år sett hur olika
verksamheter har tvingats samman. Exempelvis har
posten hyrt in sig hos lanthandeln, lantbrevbäraren
kommer inte enbart med postförsändelser, osv. Därför
vore det klokt och bra att även integrera viss sjuk-
vårdspersonal på apotek för att ge information, ha en
nära kontakt med patienterna och få en kontinuitet i
vårdkedjan. Jag vet att en sådan verksamhet har prö-
vats i Värnamo, med mycket gott resultat. Jag tror
också att detta den dagen - för den dagen kommer -
då apoteksmonopolet avskaffas skulle kunna bli en
unik profil för respektive apotek. Man skulle kunna
ge en bättre, en djupare och integrerad service till
gagn för alla de patienter som har det här stora beho-
vet.
Med det, herr talman, vill jag säga att vi kristde-
mokrater står bakom alla våra reservationer och att
jag också yrkar bifall till reservation 1.
</anforandetext>
<intressent_id>0377384542907</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204550</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
