<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa alkoholfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D6E8DF78-52A9-4E79-9103-D6C5C1CC230A</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA JONSELL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jo, Roland Larsson, det har vi visst
en lösning på. Det är det som jag försöker beskriva i
varje debatt. Man kan t.ex. följa det mycket fram-
gångsrika exemplet i Québec, där man har kombinerat
stora liberaliseringar av politiken med ett bra upplys-
ningsarbete och därmed nått önskat resultat.
Fortfarande tycker jag att om man, som Roland
Larsson gör, anger WHO:s riktlinjer som något slags
bibel som man verkligen skall följa, får man ju ta
hänsyn till vad det var som WHO från början sade.
WHO angav faktiskt att det var för länder som hade
en väldigt hög konsumtion per invånare som detta
vore den rätta åtgärden. Det finns ingen grund för att
utifrån deras arbete säga att Sverige skulle göra nå-
gonting liknande, att det vore det rätta sättet att kom-
ma till rätta med vår sorts alkoholproblem.
</anforandetext>
<intressent_id>0724153546015</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204523</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
