<anforande>
<dok_hangar_id>2348866</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa frågor om hyresrätt och bostadsrätt m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E9277070-67CA-4DD0-A400-67EFB91C2D82</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>STEN ANDERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det här betänkandet handlar om vissa
frågor om hyresrätt och bostadsrätt. Moderata sam-
lingspartiet står bakom samtliga sina reservationer,
men för tids vinnande kommer vi bara att yrka bifall
till och begära votering på reservation nr 1.
Enligt vår mening innebär betänkandet att man
försvårar för ungdomar att komma in på bostads-
marknaden. Man gör det heller inte lättare för bo-
stadsrättsföreningar att fungera. Man vill fortfarande
koppla dem till bostadrättsorganisationerna på ett sätt
som vi anser vara onödigt hårt. Det innebär i vanlig
ordning, när man ser på majoritetsförhållandena i den
här kammaren, att livet inte blir lättare för hyresvär-
darna.
Man vill också förbättra möjligheten att ha kvar
sin lägenhet även om man för tillfället inte bor i den.
Det är självklart att en gammal eller sjuk person, som
vårdas på sjukhem eller vårdhem, skall ha möjlighet
att behålla sin bostad. Men i propositionen sägs att
man vill utvidga detta till att gälla även samboförhål-
landen. Det reserverar vi oss emot. Det kan innebära
att det blir en snedvridning av hyresmarknaden. Frå-
gorna är många: Hur länge skall samboförhållandet få
testas innan man måste lämna sin lägenhet? Vi är
klara på den här punkten och menar att ett testsambo-
förhållande inte skall innebära att man får lov att
behålla sin lägenhet.
Vi tror att regeringen faktiskt resonerar litet grand
i vår riktning. Men motiven som regeringen framför i
propositionen stämmer dåligt överens med den lagtext
man föreslår. Det skulle vara intressant om taleskvin-
nan för majoriteten kunde räta ut det frågetecknet.
Jag sade i början att detta som alltid innebär be-
svärligare villkor för hyresvärdarna. När jag följer
den bostadspolitiska debatten i Sverige och den all-
mänt negativa ton som tyvärr alltför ofta förekommer
mot privata hyresvärdar, undrar jag vilket alternativ
man egentligen vill ha. Vi ser ju dagligen bevis på hur
de offentliga alternativ vi har i dag, främst kommunalt
ägda bostadsföretag, har misslyckats med sin gärning
och sin verksamhet. Det är väl få kommuner i dag
som inte har problem med sina kommunala bostadsfö-
retag. Dessutom är, som alla vet, den summa som
dessa företag häftar i skuld oroväckande stor.
Vi tycker att bostadsrättsföreningar skall ha större
möjlighet att påverka sina stadgar. Bostadsrättsorga-
nisationerna skall inte ha den möjlighet att lämna veto
som de har i dag.
Fru talman! Vi menar att det som definitivt i prak-
tiken innebär ett hinder för ungdomar att få fäste på
bostadsmarknaden, det som gör det absolut svårast, är
det resonemang om borgen som förs i propositionen
och betänkandet. Säg att en hyresvärd misstänker att
en person kanske kommer att få problem att klara sin
hyra och att den personen på sikt inte behöver ha
någon som går i borgen. Jag kan förstå att en hy-
resvärd dels är rädd om sin fastighet, dels är rädd om
sina andra hyresgäster. Om en borgen inte behövs på
samma sätt som tidigare blir det svårare att få bostad
för ungdomar, lågavlönade och kanske personer som
vistas några år inom kriminalvården och sedan släppts
ut i frihet. De får det svårare när man inför ett system
som kanske kan fungera i teorin men som definitivt
inte gör det i praktiken.
Jag skulle vilja fråga företrädarna för majoriteten.
Om hyresvärdar av något skäl skulle vilja neka en
person som de anser kan få problem att betala hyran,
skall de då tvingas att ha en kvot av sådana personer i
sitt bestånd? Alla vet ju vad sådana tvångsåtgärder får
för resultat i slutändan.
Vi vill också att det gamla bruksvärdessystemet
återinförs. Vi kan i dag se konsekvenserna av det nya
systemet. Det är för varje logiskt tänkande person helt
omöjligt att inse varför lägenheter i attraktiva delar av
t.ex. Stockholms, Göteborgs eller Malmös innerstäder
i många fall är mycket billigare än samma typer av
lägenheter i något av storstädernas alltför många
problemområden. Hur man kan försvara ett sådant
system, som strider mot sunt förnuft, har vi moderater
svårt att förstå.
Vi vill också förbättra möjligheterna att omvandla
hyresrätter till bostadsrätter och få ett partiellt upphä-
vande av förbudet mot dubbelupplåtelse.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp ett kärt debatt-
ämne under många år, nämligen förslag om införande
av ägarlägenheter i Sverige. I propositionens text
hänvisas som vanligt till att samma förslag har fram-
lagts även föregående år men att argumenten inte har
förändrats. Därför säger man nej även i år. Man upp-
repar bara sitt avstyrkande.
Jag skulle vilja höra vilken logisk förklaring man
har till att inte tillåta ägarlägenheter. System med
sådana lägenheter fungerar faktiskt i alla länder runt
omkring oss. Vad är det som gör att detta skulle kun-
na misstänkas inte fungera i Sverige? Jag skulle vara
intresserad av att få ett svar på detta från något av de
numera få partier - även om de har majoritet i kam-
maren - som försvarar förbudet mot ägarlägenheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0892012091809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204419</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0978/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
