<anforande>
<dok_hangar_id>2348865</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:77 Tisdagen den 10 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:169 om dödsstraff</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3534F4DB-60D4-4EE7-A294-6C8ED6AE63E3</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi är väldigt eniga i sak. Dödsstraffet
är oåterkalleligt, det är primitivt och det är inhumant.
Det har ingen plats i en modern, civiliserad värld. Det
är också därför vi i Sverige - regering, parlamentari-
ker och organisationer - har arbetat så aktivt för att
det skall avskaffas varhelst det används.
Naturligtvis måste man då sopa framför egen dörr.
Vi måste vara varse hemmavid när vi får den debatt
som då och då uppstår t.ex. i skolorna. Hans Göran
Franck nämndes här, och hans bok är verkligen att
rekommendera till läsning. Där får man alla de riktigt
goda argumenten.
Det är förstås viktigt att man använder det princi-
piella argumentet - rätten till liv. Men man måste
också vara ganska rationell och gå igenom argument
och motargument vad gäller straffets preventiva ef-
fekt, som det ibland talas om, samt brottsoffrens "rätt"
till någon sorts dramatisk revansch och sådana hems-
ka saker som det naturligtvis inte går att bygga ett
rättssamhälle på. Man måste alltså vara både princi-
piell och rationell när man argumenterar i den här
frågan, såväl hemma med våra ungdomar som inter-
nationellt.
I den här typen av argumentering är riksdagsleda-
möterna viktiga. Det är ju parlament som stiftar lagar,
och det finns fortfarande 94 länder där dödsstraffet
finns kvar. Alltså finns det stort utrymme för insatser.
Här kan parlamentarikerna, i alla de forum som ni
har, vara mycket viktiga.
Vi kan i år uppmärksamma de här frågorna mer än
vanligt, eftersom vi firar 50-årsjubileet av förklaring-
en av de mänskliga rättigheterna. Under hela det här
året kan vi stärka kampen för denna allra mest funda-
mentala mänskliga rättighet: rätten till liv.
Rigmor Ahlstedt frågade om det kommer något
mer till riksdagen i samband med den här frågan. Det
gör det i form av en skrivelse om hur regeringen age-
rar vad gäller mänskliga rättigheter. Den kommer
senare i denna vecka. Där blir arbetet mot dödsstraffet
mer utförligt behandlat, tillsammans med en massa
andra frågor.
Regeringen är aktiv i dessa frågor. Det kanske inte
i första hand är säkerhetsrådet som är forum för vårt
arbete utan snarare Kommissionen för de mänskliga
rättigheterna. Jag har därför citerat vad såväl Pierre
Schori som jag har sagt där tidigare. Jag kommer i
nästa vecka att tala i denna kommission igen och då
föra fram vår traditionella argumentering. Jag tror inte
att regeringen behöver åläggas att göra något mer,
men vi behöver alltid uppmuntras att ständigt ta fram
de här frågorna. Och det gör vi - bilateralt, multilate-
ralt, öppet eller diskret, allt beroende på vad vi tror
har den största effekten för de människor som vi vill
hjälpa.
Inom EU menar jag att det knappast behöver göras
särskilt mycket mer. Dödsstraffet har inte verkställts
av något EU-land sedan 1977, och alla medlemsstater
utom Storbritannien har också skrivit under att de inte
skall utdöma dödsstraff i fredstid. Det här hoppas jag
att vi också skall ta med oss när utvidgningen sedan
sker.
</anforandetext>
<intressent_id>0439752610809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204402</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0977/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
