2348865 GL0977 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:77 Tisdagen den 10 mars 1997/98 77 1998-03-10 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:169 om dödsstraff interpellationsdebatt B70D8F09-7971-4D22-8590-A78FE07DC4DD 7 INGRID NÄSLUND (kd) kd Fru talman! Utrikesministern! Ärade kolleger! När jag såg att den här frågan var på tapeten ville jag också gärna delta i debatten. Både Lena Hjelm- Wallén och jag har deltagit i FN-förbundets seminari- um i dag. Det handlade om mänskliga rättigheter, och dödsstraffet var också uppe. Vi fick där höra att det trots allt går framåt. Under förra året beslutade sig ytterligare tre länder, tror jag, för att inte tillämpa dödsstraffet, och det är ju någonting som vi allesam- mans måste glädjas åt. Samtidigt är det mycket oroväckande att ett land som USA, som ju i många avseenden brukar kämpa för mänskliga rättigheter, går från better to worse när det gäller dödsstraffet. Under föregående år såg vi en utveckling mot att alltfler dödsstraff verkställdes. Det var väl ingen av oss som inte mycket starkt upprördes över att den unga kvinnan Karla Faye Tucker trots allt avrättades. Man kan fråga sig varför detta blev så upprörande. Jag tror att det var därför att det framstod så tydligt att hon hade upplevt en verklig förändring. Hon hade varit med om att begå ett mord för 15 år sedan och sade själv: Jag är nu en helt annan människa. Natur- ligtvis kan man ha olika åsikter om i vilken utsträck- ning det skall påverka, om det nu finns dödsstraff. Men tron på att människor kan förändras och rehabili- teras tycker jag är en viktig faktor när man diskuterar dödsstraffet. Hela hennes uppenbarelse bar syn för sägen att så verkligen var fallet, och det var också starkt omvittnat av hennes omgivning. Det hade också visat sig att hon hade kunnat vara en positiv kraft i fängelset bland sina medfångar. Vi vet att i samma stat i USA - i Texas - förvän- tas ytterligare en ung kvinna, en fyrabarnsmor, avrät- tas i april. Hon vill inte ens vädja om nåd av omtanke om sina barn. Hon är rädd att de skall vända sig mot samhället om de såg att hon trots begäran om nåd skulle avrättas. Jag kan på sätt och vis förstå hennes inställning. Men det gör det hela ännu mer barockt att man inte ser till människors utveckling och att det inte finns en öppning för någon rehabilitering och föränd- ring i människors liv. Jag menar att vi måste försöka att kraftigt påverka inte minst USA. Vi delar ju många demokratiska värderingar med detta lands invånare och med dess ledning, även om det finns saker som vi vid olika tillfällen kan förvåna oss över. Jag har personligen mycket starkt upplevt att det inte minst är viktigt att påverka den kristna opinionen i USA, vilken jag har mycket svårt att förstå på den här punkten. När slave- riet en gång i tiden upphävdes var en väckelseevan- gelist - Charles G. Finney, mest känd under 1800- talet - en mycket mäktig kraft när det gällde att vända den amerikanska opinionen i den här frågan. Det skulle kunna hända än en gång, men då måste vi först vända den opinion som finns bland kyrkorna i USA. Den är, som jag har förstått det, väldigt entydigt inte i den riktningen. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 204401 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0977/#anf7