<anforande>
<dok_hangar_id>2348863</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:75 Torsdagen den 5 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>F7D6BB58-2C4B-4DE7-BE4C-F319E0A6E635</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Sedan hösten 1994 har regeringen
tidsbestämt fem livstidsstraff. Det har varit från 18 till
23 år. Det är onekligen en förlängning i förhållande
till vad som skedde under 1980-talet. Bakgrunden till
det är, som Kia Andreasson kanske kan föreställa sig,
att det har skett förskjutningar i straffsystemet under
senare år. Till skillnad från tidigare kan man i dag
döma människor tidsbestämt upp till 18 år. Jag anser
det naturligt att när man av nåd omvandlar ett otids-
bestämt straff, som livstidsstraffet är, till ett tidsbe-
stämt skall det inte understiga den tid som man kan
bli dömd till i tidsbestämt straff.
Det tror jag är den naturliga förklaringen till för-
ändringen.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204286</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0975/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
