<anforande>
<dok_hangar_id>2348863</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:75 Torsdagen den 5 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>1F090E2D-1E7B-46AA-8469-F237D491A5FC</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Tack, fru talman! Min fråga är riktad till Laila
Freivalds och gäller livstidsstraffet och nådeinstitutet.
Antalet livstidsdömda har ökat under den senaste
tioårsperioden. Dessutom är två kvinnor för närvaran-
de dömda till livstidsstraff. Benådningspraxis har
också förändrats över en tioårsperiod. Tendensen är
längre tid innan benådningsavgörande sker samt läng-
re strafftider. Tidigare blev i princip de livstidsdöm-
das straff fastställt till ca 15 år, och de släpptes efter
halva tiden.
Under 1990-talet har längden fördubblats och ti-
den som avtjänas är 15-20 år.
Det som är anmärkningsvärt är att regeringen blir
domstol. Regeringen blir det dömande organet. Moti-
vet för avslaget ges inte. KU kan visserligen granska.
Men annars är det regeringen som suveränt bestäm-
mer detta.
Jag anser att påföljdssystemet skall vara rättvist
och förutsägbart, men nu är det ovisshet.
Min fråga är: Vad är skälen till att de livstidsdöm-
das strafftid fördubblats under 1990-talet?
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204285</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0975/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
