<anforande>
<dok_hangar_id>2348862</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksbankens ställning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2EC75CAA-19E9-4F13-83C3-90E0677D18E2</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror att jag har kommenterat de
punkter Peter Eriksson tar upp vad gäller olika myn-
digheter, ämbetsverk eller vad det kan vara i vårt
samhälle och den grad av självständighet som riksda-
gen väljer att ge respektive organ.
I fråga om Maastrichtfördraget är det alldeles
självklart att har man anslutit sig till ett fördrag skall
man förstås följa det. Är det sedan så att svenska
folket inte vill delta i detta får man säga upp de inter-
nationella fördrag som man inte vill ha. Men i dag är
denna debatt ganska akademisk, eftersom det förefal-
ler finnas en ganska bred majoritet i denna kammare
för den tingens ordning som jag föreslår och mot den
som Peter Eriksson vill ha.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204002</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
