<anforande>
<dok_hangar_id>2348862</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1998-03-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksbankens ställning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7827638B-052E-4A42-8D69-E340BD82416E</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som Lars Tobisson resonerar kring
demokratifrågan är det demokratiskt om man bara har
ett demokratiskt beslut när man genomför en föränd-
ring. Då kan man naturligtvis säga att det finns goda
möjligheter att genom demokratiska beslut avskaffa
demokratin, om det bara finns en majoritet för det i
Sveriges riksdag. Det har gjorts i andra länder tidiga-
re.
Men jag tänkte ställa en helt annan fråga till Lars
Tobisson som mer konkret gäller det här systemet.
Jag skulle vilja höra vad Lars Tobisson säger om den
amerikanska modellen med Federal Reserve, där man
har två jämställda mål. Federal Reserve, den ameri-
kanska motsvarigheten till Riksbanken, har också som
mål att följa den amerikanska regeringens ekonomiska
politik. Anser moderaterna och Lars Tobisson att det
är en modell som leder till färre jobb, högre inflation,
sämre ekonomi och lägre tillväxt? Är det verkligen
så? Är inte i själva verket den modellen inte bara mer
demokratisk utan också i ekonomisk mening mer
effektiv för penning- och valutapolitiken?
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>204036</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
