2348862 GL0974 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:74 Onsdagen den 4 mars 1997/98 74 1998-03-04 00:00:00 Riksbankens ställning 5BAA2BCE-8AA6-4AB8-9857-D6216E980583 3 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Vi diskuterar i dag Riksbankens ställning. Det finns två skäl till att göra de ändringar som föreslås i betänkandet. Det ena skälet är att vi kommer att få en bättre ekonomisk politik om vi lyfter upp betydelsen av ett stabilt penningvärde på det vis som görs i betänkandet. De synpunkterna kommer att närmare utvecklas av Carl B Hamilton under senare delen av den här debatten. Det andra skälet är en följd av Sveriges medlemskap och Sveriges anslutning till den europeiska gemenskapen, nämligen att Sverige därmed har åtagit sig att göra vissa ändringar vad gäller Riksbankens ställning. De här två skälen sam- manfaller således. I propositionen föreslås tre stora förändringar. Den första förändringen är att ansvaret för penning- politiken mycket tydligt läggs på Riksbanken. Riks- bankens ställning stärks. Den andra förändringen är att regeringens övergripande ansvar för de valutapoli- tiska frågorna klargörs. Den tredje förändringen är, som ett led i denna reform, att Riksbankens lednings- struktur ändras på ett sådant sätt att Riksbankens självständiga ställning understryks. Inför konstitutionsutskottets behandling av frågan har det funnits några punkter där enigheten inte har varit lika omfattande som på huvudpunkterna, där det rått bred enighet - med undantag av de två partier vars representanter nyss talat här i riksdagens talar- stol. Konstitutionsutskottet har naturligtvis försökt att åstadkomma en bred enighet även på de punkter som inte var alldeles klara när ärendet kom till konstitu- tionsutskottet. På tre punkter har vi därvid kunnat uppnå lika bred enighet som på de andra nyss nämnda punkterna. Det har varit en diskussion om hur Riksbankens rapporter skall hanteras här i riksdagen för att inte strida mot det instruktionsförbud i enskilda fall som ju är en av punkterna i dagens beslut. Vi har därvid kommit fram till att det är en naturlig ordning att de här rapporterna i fortsättningen går till riksdagens finansutskott. En annan punkt som tagits upp - frågan har väckts bl.a. av Folkpartiet - har gällt att få största möjliga offentlighet vad gäller Riksbankens protokoll. Konsti- tutionsutskottet har noga diskuterat frågan och infor- merat sig om hur man i andra länder hanterar frågan, framför allt i Förenta staterna och Storbritannien där en sådan här förändring nyligen har genomförts. Den lösning som vi kommit fram till tycker jag helt klart är ett steg i rätt riktning. Det är klart att svensk sekre- tesslag gäller men i görligaste mån skall man se till att så mycket som möjligt av protokollen blir offentligt. Vidare skall man, gärna från Riksbankens sida, an- stränga sig och se till inte bara att protokollen är of- fentliga utan också att de når ut. Ett exempel, hämtat från de båda nämnda länder- na, är att protokollen ganska snabbt läggs ut på Inter- net. Det innebär att många snabbare än normalt kan ta del av protokollen. Själva formerna för detta får Riksbankens direktion själv ta hand om. Mitt eget personliga intryck när vi studerade inte minst protokollen från Federal Reserve Bank i Fören- ta staterna är att det skulle vara värdefullt för den allmänpolitiska debatten om de ekonomiska frågorna om den typen av material spreds även i vårt land. Den tredje punkten har haft att göra med hur man skall bära sig åt i de förmodligen ganska få fall där direktionsmedlemmar skall skiljas från sitt arbete mot sin vilja och var de skall överklaga. Även där har vi funnit en gemensam lösning. I den diskussion som påbörjades alldeles nyss framförs det argument av typen att det skulle strida mot demokratin att ha en riksbank som är självstän- dig. Jag har väldigt svårt att förstå de argumenten. Det är riksdagen som bestämmer hur man vill ha det ord- nat i vårt land. Vi har sedan länge uppfattningen i vårt land att domstolarna skall vara självständiga i enskil- da fall och att inte riksdagen eller politiker skall blan- da sig i detta. De svenska universiteten har en bety- dande självständighet, även om det finns oroväckande tecken på att också den naggas i kanten. Det är helt enkelt, Kenneth Kvist och Peter Eriksson, så att det är riksdagen som bestämmer villkoren för olika myndig- heter i vårt land och graden av deras självständighet i deras dagliga arbete. Till sist tycker jag att det är märkligt, fru talman, att man både från Kenneth Kvists och från Peter Erikssons sida tycks ha uppfattningen att vi, eftersom det råder enighet i Sverige om att vi inte skall med i den gemensamma valutan utan en tydlig meningsytt- ring från det svenska folket, skulle kunna strunta i att uppfylla våra förpliktelser och det som gäller dagens övning, dvs. s.k. steg två. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl- lan. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 203996 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0974/#anf3